Påven Johanna

Min kollega Sophie tipsade om den här boken när jag efterlyste tips på Facebook. Det lät som en bok jag skulle gilla, så jag trampade iväg till biblioteket och lånade tegelstenen på drygt 400 sidor. Och jag har inte ångrat mig en sekund. Det är som att boken är skriven till mig - historia, kärlek, stora livsöden och en underbar huvudkaraktär.

Jag kunde ha haft en sådan här liten flicka, om jag hade valt en annorlunda väg. En liten flicka att krama och kela med - och undervisa.

Den vägen Johanna har valt är att klä ut sig till man för att få utbilda sig. Hon lever på 800-talet e.kr. och har en aldrig sinande lust att lära sig nya saker. Religion, matte, fysik och språk. Men det anses inte sunt och gudfruktigt att en flicka eller kvinna ska syssla med sådant, argumentet som männen i boken ger är att det leder till ofruktsamhet.

När Johannas bror dör passar hon på att ta hans plats och uträttar stora ting. Boken är så fenomenalt bra och blir förlåten att den stjäl nattimmarna när den fängslar en.



Boken får 10 poäng av 10. Utan tvekan!



Vem är jag?

Det undrar jag medan jag läser mitt senaste inlägg och har på Jag reser mig igen med Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern. Jag har blivit en tjurig pensionär och lyssnar på låtar jag tidigare skulle föraktat. Jag tycker att det är extremt viktigt att skölja ur mjölkpaketen innan jag kastar dem i sorteringsbunken och jag skulle aldrig få för mig att gå på fel sida av vägen.

Tvärtom så kan jag mycket väl kasta ur mig en gliring när jag ser en fartdåre susa förbi på cykel på vänster sida. Huvva! Det jag är mest rädd för är att jag kanske är på väg att utvecklas till något bortom tant. Kattant. Ushia mig, nu får jag nog gå ut och förstöra lite grejer och bli kallad ligist av någon pensionär som jag snott rollatorn från. Ja, då blir nog ordningen återställd.


Yeah, I'm back again!

Bitterfittan brusar upp

Det finns något jag stör mig så jävla mycket på, om jag får använda så starka ord. När man sätter sig i en bänkrad på en rättegång, en föreläsningssal eller en teatersalong så sätter man sig ju på de lediga sätena längst in. Men en del puckon har som regel att de måste lämna en stol emellan, och det är ju helt idiotiskt.

Är det för att personerna har svårt för mänsklig kontakt, har bacillskräck eller tycker att jag ser äcklig ut? Hur jädra jobbigt ska det vara att sätta sig bredvid en okänd person? Exempelvis när jag var på Grävseminariet förra helgen, då sätter sig en person på tredje stolen från början av raden räknat.

Det innebar att alla fick kånka förbi henne för att hon skulle sitta där. Och sen satte sig någon som just konkat sig förbi pundhuvudet på typ den sjunde stolen. Jag tycker att vi borde skilja oss mer från neandertalarna än så. När jag var ung fick man minsann lära sig hyfs och tyckte att det faktiskt var trevligt att skaffa sig lite nya kompisar eller bara någon att småprata med för stunden. Och som kompisar räknas inte de som man endast känner med ett .blogg efter namnet.

Bitter? Tusan också... Jag har visst blivit det, även utan två barn och en otrogen man. suck.



The Hunger Games

Filmatisera böcker brukar sällan bli så bra, tänkte jag när jag trampade mot bion där Lisa väntade. Jag har läst böckerna om den modiga och starka Katniss som måste åka till Hungerspelen i en framtida värld. Det är ett årligt förekommande "evenemang" som huvudstaden anordnar för att straffa de tolv distrikten i landet för det uppror som ledde till inbördeskrig tidigare.

Då ska en tjej och en kille från varje distrikt åka till Hungerspelen och slåss för sina liv. Det är bara en person som kommer därifrån. Och jag var ju som sagt lite orolig att filmen skulle förstöra min bild av böckerna, men den förbättrade dem istället! Allt var precis som jag föreställt mig när jag läste historien. Jag satt med gåshud och tårar i ögonen hela filmen.

Jag kan inte annat än applådera skaparna av filmen, som visat att det går.


Jennifer Lawrence spelade Katniss otroligt bra. Jag ger filmen 10 av 10 möjliga. Ding ding!!


(Lite kul att läsa om min recension av boken 26 nov -10 http://emsegumsan.blogg.se/2010/november/hungerspelen.html)



Live-premiär

Jag har äntligen fått testa på hur det är att sända live. Det var pirrigt, nervöst och läskigt. Jag skulle rapportera till TV4News om den gruppvåldtäkträttegång som avslutades idag. Åtta män mot en kvinna och nio dagar tog rättegången.

Och det gick kanon! De var trevliga på News och ställda bra frågor som jag kunde svara ordentligt på. Jag tänkte jättemycket på att prata långsammare än vanligt, att inte stå och hoppa på stället och att tänka igenom vad jag ville säga.

Jag har fått en hel del lovord från folk och känner att jag vill göra det här snart igen. Känna pulsen och den grymma känslan av att ha klarat av det. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen - världens roligaste jobb! Tack Gabbe förresten, som var grym som tekniker.

Ska bara ladda ner lite appar...

Jajamänsan, så där kommer det att låta snart - jag har nämligen sällat mig till resten av svenska befolkningen och skaffat iPhone! Jag har den visserligen inte riktigt än, men jag har beställt från Tele2 som hade ett riktigt bra erbjudande. 345 kronor i månaden inklusive alla samtal, sms, mms och surf.

Nu tänker ni säkert att jag blivit en vandrande reklampåle - men det gör inget! Jag fick nys om detta via en reklamande facebook-kompis och är väldigt glad för det. Så jag hoppas att någon annan i iPhone-tankar kommer att känna tacksamhet mot mig när de sitter där med sin nya glänsande telefon.

Utvärdering efter tre års bloggande

Jag är jätteglad över att ha så många besökare som jag har på bloggen. Men jag tycker tråkigt nog att det känns som en envägskommunikation. Jag har försökt att byta fokus här och inte bara skriva om vad jag gjort under dagen, utan även lite andra funderingar eller nyheter i mitt relativt ointressanta liv.

Men nu vill jag ha lite reaktioner. Så jag vill att ni ska berätta vad ni vill läsa om på min fabulösa blogg. Vill ni ha mer vitsar (som jag är så fantastiskt bra på) ska jag filosofera, skriva prosa, ladda upp nakenbilder eller outa mina kompisar?

Tipsa mig, jag vill inget hellre än att se att folk bryr sig/gillar det jag skriver. Det är det roligaste med att ha en blogg, jag har den ju inte direkt för att nå ut med mina politiska budskap... (ha ha...)

Kokosglass utan...kokos

Coconutterly Fair heter den senaste av favoriten Ben and Jerrys jag testat. Och jag blev faktiskt riktigt besviken, jag som älskar kokos och älskar chokladglass tyckte att den här lät som match made in heaven.

Men det smakade bara chokladglass, och de små chokladbitarna som ska vara fyllda med kokos smakade enbart mint, konstigt nog. Nej, här har de misslyckats. Bättre att fortsätta med Half Baked och alla de andra sorterna som de lyckats riktig bra med.


Ganska utbuad av mig...



När mardrömmarna blir sanna

Jag känner ren och skär skräck när jag ser bilder från Predator och Alien 4. Jag blev så rädd av de filmerna att jag fortfarande kan få kalla kårar ända in i märgen vid tanken på dem.

Jag älskade skräckfilmer när jag var yngre. Den kittlande känslan när huvudpersonen blir jagad av ett monster eller mördare. Att se de värsta mardrömmarna bli sanning för huvudpersonen, men nu tycker jag att det är så jävla onödigt.

Jag har blivit en riktig mespropp de senaste åren. Jag går runt och inbillar mig att det värsta alltid kommer att hända, som en hönsmamma - fast utan barn. Jag tror att man kommer att bryta nacken om man halkar i trappan, drunkna om man simmar för långt ut och inte komma tillbaka efter en vanlig bilfärd.

Det kan ha att göra med att jag ser hur mycket hemskt som händer när jag jobbar. Att de här osannolika sakerna faktiskt händer vanliga människor skärrar mig. Och att man ska få hjälp att spela upp de här, visserligen fiktiva, händelseförloppen i hjärnan är nog ganska skadligt med tanke på människans fantasi.

Mina barn ska aldrig få se på skräckfilmer, gå på spökvandringar eller googla om onda andar (vet av egen erfahenhet att det inte är bra). De ska få titta på Legally Blond och Ace Ventura på rosa fluffiga kuddar med Ben and Jerrys i handen och njuta av livet. Inte vara rädda för det.



Jag tror liksom att om jag tittar för länge på bilden kommer det här monstret att bli verklighet. Fy fan!!


Gräv 2012

Hur man gräver, var man gräver och hur man hanterar motstånd från de man granskar. Ja, det var några av de saker som jag lärt mig på årets grävseminarium i Malmö. Det var första gången jag besökte det journalisttäta evenemanget och blev inte besviken.

Jag är sjukt inspirerad av att börja gräva, något jag kände på mig att jag skulle vara efter helgen. Jag kan tycka att det var lite för lite med handfasta tips, men tack vare den kurs jag läste i plugget om just detta känner jag mig redo att jobba för Guldspaden 2013. 

Och festen var verkligen rolig. Jag hade på mig en kort svart klänning med en ljus jeansjacka över och skyhöga skor (för mig) och var riktigt snygg. Jag hamnade bredvid två trevliga karlar som gjorde middagen lika trevlig som maten var god.

Det serverades en italiensk bricka med ost, salami, vitlöksklyftor och oliver som förrätt. Sedan blev det wallenbergare (godaste jag någonsin ätit av alla maträtter!) med ugnsbakat potatismos och brunsås. Och efterrätten var sagolik. Passionfrukts- och lakritspannacotta med syltade blåbär. 

Och sedan var det fest och dans och massa annat skoj. En kändis råkade ta mig på rumpan och bad om ursäkt, och jag sa att det inte var någon fara. För det var det inte. Underbar helg!!



Faktiskt enda bilden jag har av helgen. Johan skulle till redaktionen i Malmö, så vi tog sällskap på tåget. Men Charlene som jag satt mitt emot vid middagen lovade att skicka lite bilder. Så förhoppningsvis kommer det fler!

Vampire diaries 1 & 2

Hans läppar snuddade vid hennes hud och andedräkten kändes både varm och sval på en gång. Sedan kände hon det skarpa stinget. Men smärtan försvann nästan genast. Den ersattes av en njutning som fick henne att skälva.

Uppvaknandet heter den första boken i vampyrserien som skrevs redan -91. Jag trodde att böckerna var superbra med tanke på att de alltid varit utlånade på biblioteket och fått strålande recensioner av bloggande vampyrfjortisar. Jag tyckte att de var helt okej, men att förväntningarna lämnade en svag ton av besvikelse när sista sidan var läst.

Kampen är den andra boken, fast de är ihopsatta i en pocketbok. Och de är så synkade med varandra att det egentligen kändes som en bok. Jag misstänker att författaren skrivit dem vid samma tillfälle, men valt att dela upp dem i två böcker.

Men som sagt, den var helt okej. Kärlek, spänning och dramatik slår aldrig fel. Men om jag jämför med Twilightböckerna, som många tyckte var lite sega ibland, tyckte jag att Vampire Diaries snarare var lite för snabba. Jag förstod inte riktigt Elenas starka kärlek för Stefan, för att den utvecklades för snabbt. 

Jag kommer dock att försöka få tag på den tredje boken med en gång, för spänningen i böckerna kan man inte hålla emot författaren L.J. Smith.



Jag ger boken 7 Guldkatter av 10 möjliga. Jag har sällan läst ut en bok så snabbt som denna.


Efterklokhet

Det är en helt annan sak att lyssna på låtar än att se dem live. Jag har lyssnat igenom alla låtarna från Melodifestivalen och kan konstatera att På väg med Abalone Dots har varit grymt underskattad av mig. Jag lyssnar på låten hela tiden och tröttnar inte. Så fin!

Och så har jag konstaterat att Charlotte Perellis glansdagar definitivt är förbi. Jag älskade och älskar Tusen och en natt och tycker att hon gör den suveränt. Men i och med årets bidrag visar hon att det kanske är dags att lägga Melodifestivalen på hyllan. Intetsägande och ganska så plump låt med barnslig text. 

Jag röstade på Top Cats och Molly Sandén, men är helt nöjd med Euphoria. Jag tror att den kommer att slå i Eurovision, det känns som att många länder ligger några år efter oss i den kulturella utvecklingen. Och att det då inte gör något att låten inte känns så nyskapande.

Jävla John

"Han tycker oerhört mycket om dem - men deras blotta existens är ett enormt hot. Katja och barnet är ett hot mot Beatles karriär, rykte och image, och därmed också mot hans eget livsverk."

Det här är boken om kärleken mellan den svenska Katja och John Lennon från Beatles, skriven av Eva Dozzi. Boken ska vara fiktiv, men författaren hintar om att ganska mycket är sanning. Vilket mycket väl skulle kunna stämma in, hon verkar ha gjort en hel del research.

Jag är inte så svårflörtad när det gäller böcker. Men jag gillade inte riktigt den här. Jag avskyr Lennon efter hur författaren framställer honom, och jag tycker att den känns bra mycket mer tragisk än fin. Jag är visserligen charmad av Katja och gillar verkligen hennes stil och sätt att tänka. Vilket kanske på ett sätt innebär att jag gillar författarens språk och form.

Jag får nog faktiskt säga att jag tyckte att boken var rätt så tråkig. Om än intressant att sätta sig in i en musikikons eventuella verklighet. Men mitt betyg är väl egentligen nja.



Boken får 5 guldkatter av 10 möjliga



i peel good

Jag har alltid haft ganska dålig hy. Stundvis har jag fått ganska många finnar och varit supertorr i ansiktet. Men igår när jag var ute på stan handlade jag en ansiktspeeling från Body Shop, och den funkar hur bra som helst! Den var superskön att massera på huden, jag kunde verkligen känna hur allt slagg i hyn rensades bort. 

Den resulterade i bebismjuka kinder som verkligen kändes rena och fräscha. Och när jag vaknade i morse var mina blemmor faktiskt mycket mindre. Jag brukar ju inte marknadsföra kosmetika här på bloggen, men den tycker jag verkligen att ni ska prova. Jag tror att ni blir positivt överraskade av effekten.


149 kronor kändes som ett rimligt pris för den här peelingen.

[email protected]!

Nu har jag äntligen internet! Det innebär att jag inom kort kommer att lägga upp bilder på min nya lägenhet. Men tills dess vill jag lägga upp ännu ett kort på en hunk jag skulle döda för att få!


Innan jag såg Love and other drugs har Jake Gyllenhaal varit en asexuell (aningens gay) skådespelare som gjorde grymma insatser i Donnie Darko och Brokeback Mountain. Men nu alltså - jag vill äta upp honom!

I just...mm

ÅH!! Jag finner inga ord för hur jag har det nu. Jag bor i världens finaste lägenhet, stor (nåja 50 kvadrat iaf), ljus, fräsch och mitt i stan. Jag sover i en 160 cm-säng, myser i skönaste soffan, gosar med finaste missarna, cyklar till jobbet i vårsol.

Det enda just nu är att jag inte fått internet att funka än. Men pappa kommer på onsdag, då ska jag passa på att lägga upp bilder på min nya härliga (be)lägenhet :)

Mot nya äventyr

Imorgon går det första lasset med flyttlådor till min nya lägenhet inne i stan. Jag har varit väldigt kluven till hur jag ser på att behöva flytta, jag trivs ju så bra i Huskvarna. Men å andra sidan är det en kanonlägenhet jag kommer att flytta till (visserligen bara i 3 månader).

Men jag får väl se det som ett äventyr, kul att testa på lite olika. Men efter den här lägenheten är det ett förstahandskontrakt jag kommer att jaga. Jag lovar att lägga upp kort på lyan när jag väl kommit i ordning!

RSS 2.0