Bitterfittan brusar upp

Det finns något jag stör mig så jävla mycket på, om jag får använda så starka ord. När man sätter sig i en bänkrad på en rättegång, en föreläsningssal eller en teatersalong så sätter man sig ju på de lediga sätena längst in. Men en del puckon har som regel att de måste lämna en stol emellan, och det är ju helt idiotiskt.

Är det för att personerna har svårt för mänsklig kontakt, har bacillskräck eller tycker att jag ser äcklig ut? Hur jädra jobbigt ska det vara att sätta sig bredvid en okänd person? Exempelvis när jag var på Grävseminariet förra helgen, då sätter sig en person på tredje stolen från början av raden räknat.

Det innebar att alla fick kånka förbi henne för att hon skulle sitta där. Och sen satte sig någon som just konkat sig förbi pundhuvudet på typ den sjunde stolen. Jag tycker att vi borde skilja oss mer från neandertalarna än så. När jag var ung fick man minsann lära sig hyfs och tyckte att det faktiskt var trevligt att skaffa sig lite nya kompisar eller bara någon att småprata med för stunden. Och som kompisar räknas inte de som man endast känner med ett .blogg efter namnet.

Bitter? Tusan också... Jag har visst blivit det, även utan två barn och en otrogen man. suck.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0