Those Dancing Days

Jag har suttit och läst igenom mina inlägg från det att jag startade bloggen och konstaterat att jag var världens skönaste person i Piteå. Jag hade ett stenhårt självförtroende, men också en bitande självinsikt. Men framför allt var jag så underbart naiv.

Det bästa som kunde hända i mitt liv var att se snön falla samtidigt som jag åt glass med Sandra, Brynte, Anna, Dennis, Sofia, André eller någon annan av mina Piteå-bästisar. Men på något sätt är man ju ändå tvungen att gå vidare. Det var när jag gjorde min praktik på TV4 i Luleå som jag började förändras.

Jag tog saker på större allvar och fick fler bitar i livet att försöka pussla ihop. Mer än hur jag skulle hinna med både promenad på Gris och bio efter skolan. Varje gång jag tittar på foton från Piteå eller läser gamla inlägg på bloggen blir jag så himla sentimental.

Men det är inte för att jag inte trivs där jag är nu i livet, utan mer som en hyllning eller ett tack till den perioden som tog mig hit.

Några av de finaste:



Kommentarer
Postat av: Anna

Jag skriver definitivt under på att du var världens skönaste person då! Om du fortfarande är det får du bevisa nästa gång vi ses (vilket måste bli snart!!!).

2012-04-08 @ 17:59:09
URL: http://honsompratarsahogt.blogspot.com
Postat av: Emma

Sandra Johansson kommer att skicka en invite på fb snart om Bygdeträsk den 27 april. Säg att du kan?! Det vore ju helt fantastiskt :)

Och du är redigt fin du med :)

2012-04-08 @ 18:23:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0