Och så var man här igen...

Jag måste verkligen ha någon fiende någonstans i världen som sitter och önskar all världens skit på mig. I lördags medan jag fixade i ordning mig inför schlagerfesten hos Dennis började jag få massa utslag. De gav inte med sig, utan blev värre och värre. När kvällen var över var hela armerna täckta med små röda prickar.

När jag sedan vaknade i går var hela armarna, magen, armarna, ryggen, fötterna och lite av ansiktet täckt av dessa utslag. Men jag tänkte att det går över och arbetade tappert vidare med min C-uppsats. När jag nästan var färdig fick jag nog och ringde jourcentralen. Där fick jag rådet att genast åka in till akuten.

Jag behövde bara vänta i en kvart, Piteå har ju kortast väntetider i Sverige. Och läkaren var trevlig, gav mig 12 kortisontabletter, två anihistamintabletter och stal lite blod. Det visade sig att min sänka i blodet hade höjts till 20 (10 är normalt), vilket innebär att jag har en infektion i kroppen. Jag fick stanna kvar en stund för att se om det gjorde verkan.

Då det inte gjorde det bad han mig att sova över på akuten, men aldrig att jag skulle göra det.
1: För Rockys skull
2: För alla döda andars skull

Jag kan till allas lättnad meddela att jag är mycket bättre idag. Men jag ska inte jobba imorgon ändå, läkaren ordinerade vila. 

Så här nasty såg det ut alldeles innan jag åkte till akuten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0