emsegumsan

IGÅR GJORDE JAG SLAG i en sak jag tänkt göra så många gånger. Jag gick ut och bara log åt massa människor, inte på det där psycho-sättet förstås, men till de som verkade behöva ett litet smile.

JÄVLA PSYKFALL. Ja, så tänkte säkert en hel del som jag mötte, men samtidigt fick jag se så himla många glada ansikten. Jag småpratade med folk vid fruktavdelningen, - vad är det egentligen för skillnad mellan röd och gul lök? - Ja, visst är det underligt att det växer rätt upp ur jorden!

GRYMT BRA DAG. Jag avslutade den hos min kompis med en kopp te i handen och kortspelen lagda på bordet. Jag kände att jag hade fått så mycket bra energi. Smileterapi. Det borde ordineras av läkaren.

Your so vain, you probably think this song is about you...

Jag avskyr självupptagna människor som inte har en realistisk bild av sig själv. Som ser sig själv som gudomlig, som inte ger respekt åt andra och som aldrig i livet skulle tänka tanken att de kanske har fel. Jag är definitivt för att tro på sig själv, men inte så att det går ut över andra. Har en sådan i min närhet för tillfället - Pain In The Ass.

HACK HACK HUTTER. Mina tänder slås ihop så ofta att jag känner mig som ett mänskligt kastanjpar. Ni vet sådana spanska träinstrument. Min termometer visar på åtta plusgrader, jag får nästan panik av kylan.

JAG FRYSER ALDRIG. Fram tills idag i alla fall, jag har innan kunnat gå till skolan i Piteå i bara leggings och tunika. När det varit typ -25. Men att inte kunna kasta sig in i värmen inomhus känns brutalt.

DET HAR VISAT SIG att dieseln som gör vattnet i elementen varma har tagit slut. Ordentligt klantigt av min hyresvärd, som till råga på allt har visat sig åka till Prag utan att ge någon annan ansvar under tiden. Men jag har ringt dit och krävt att något ska göras.

DET KRÄVDES en hel del samtal och "hot" om att jag åker och köper ett el-element som jag fakturerar dem för, innan något hände. Rörmokaren har varit här idag, och jag hoppas att värmen i elementen så sakta värms upp. Annars jävlar.

JAG KRAMADE EN COLA-FLASKA fylld med varmvatten hela natten. Jag mutade Rocky att krypa ner under täcket, där han stannade hela natten. Troligtvis på grund av ett iskallt golv. Nu håller jag tummarna för att värmen lindar in mig i sin famn under natten, annars drar jag och köper el-element och kräver avdrag på elräkningen imorgon.

GOD NATT allihopa, och njut som fan över den, så ofta underskattade, gosvärmen.

JAG HAR LÄNGTAT efter lördagskvällens melodifestivalspremiär. Men likt de senaste åren sitter jag och sorgset skakar på huvudet. Vad hände med melodifestivalen? Det här är snarare kvoteringsfestivalen.

DEAD BY APRIL. För min del hade de lika gärna kunnat ta bort de senare två orden. Vilket skit rent ut sagt. Den enda anledningen till att det gick så bra för dem är att så många traditionshatare sitter hemma och vill spoliera musikfesten. 

MEN EN ELOGE till Sarah, Helena och Gina. Grymt jobbat av dem hela vägen. Jag har nog inte varit så nöjd med programledare sen... ja, jag minns inte ens. Deras sång om att tävlingen inte bara är till för schlagerbögar - kungligt! (utfört i all fall, innehållet håller jag med om till hälften)

JAG SAKNAR att titta på melodifestivalen med mitt fina Pite-gäng. Jag och Dennis skulle ha kommenterat klädstilarna enligt 1700-talets mått och med Anna skulle jag ha kunnat spy galla över alla kassa bidrag (typ...alla). De som ändå gick an skulle jag säga var Sean Banan (ser ingen eurovision-potential i och för sig, men skön är han) och Loreen. 

HÅLLER TUMMARNA inför nästa lördag och hoppas att SVT går tillbaka till det där trångsynta tänket, då man bara plockar in catchiga låtar som Tusen och en natt, Eloise och Dansa i neon. Det är schlager, det.


Så här ska det se ut! (Arvingarna -93 med Eloise)

"Från och med nu stod jag under ständig övervakning. Jag fick inte ta ett enda steg utan hans befallning. Jag måste stå, sitta och gå som gärningsmannen ville."

Det här är boken där Natascha Kampusch berättar om sin drygt åttaåriga tid som fånge hos en psykiskt störd man. Den österrikiska tjejen var tio år när hon på väg till skolan blev indragen i en vit skåpbil. Föraren och gärningsmannen var Wolfgang Prikopil som bland annat led av paranoia och ett extremt behov av kontroll.

Natascha berättar öppenhjärtligt och beskrivande om sin situation, och det är väl skrivet med moment som hela tiden för berättelsen framåt på ett naturligt sätt. Hon beskriver omgivningen och sina känslor på ett så detaljerat och ärligt sätt att det går att få en bild av hur fångenskapen kan ha upplevts av henne. Men det är ändå svårt att ta in hela historien, förstås. Det är hisnande lång tid.

Det minus som finns med boken är att det ofta kommer upprepningar. Ungefär på samma sätt som när man skriver sin uppsats och när ett ämne hänger ihop med så många punkter, då återkommer det igen och igen. Ett exempel på det är Stockholmssyndromet som hon oftar hänvisar till. Men av någon anledning går hon in djupt på vad det innebär vid varje omnämnande, något som stannar upp i läsningen och får mig att tänka "men vänta lite. Har jag inte redan läst detta...?"

Men det är en verkligt bra bok som fick mig att tänka en hel del, vilket gav en del insikter om det liv man lever idag.


8 av 10 guldkatter ger jag Nataschas verk.

Jag har alltså hunnit göra ännu en stå-uppa, eller dans-uppa kan man säga, sedan mitt inlägg om live-utbildningen. Jag tänker INTE länka till själva klippet som handlade om lunchdisko, utan bara genom en stillbild visa mina otroliga moves på dansgolvet. Ser ni?

Dark chocolate, Lemon Mousse - Måste tipsa om den här läckerheten. Sött och syrligt i en fantastisk mix, perfekt med en bit när man är galet sugen.

- Vad säger den korta visaren på klockan till den långa när de möts?

"Jag kan inte säga hur utvald jag kände mig när jag skickades iväg igår eftermiddag att köpa tamponger åt min chef, bara för att få höra att jag hade köpt fel sort och bli tillfrågad om varför jag aldrig kan göra något rätt. Jag är verkligen en flicka med tur."

Sarkasmen dryper i boken på ett lika härligt sätt som pommes i olja. Andrea Sachs har fått jobbet som alla flickor drömmer om. Efter ett år som assistent åt modelegenden Miranda Priestley ska man kunna få vilket jobb som helst inom tidningsbranschen. Och eftersom ett journalistjobb på The New Yorker är Andreas dröm väljer hon att ta jobbet hos den fruktade moderäven. 

Boken ger den ultimata jag-har-det-i-alla-fall-det-inte-sämst-känslan. På ett stessande, panikartat men samtidigt underhållande sätt får man följa med Andrea på hennes kamp på omöjliga uppdrag. Berättelsen är skriven utifrån ett "jag-perspektiv", och författaren, Lauren Weisberger, har lyckats få mig som läsare att stifta bekantskap med karaktären.

Filmen som kom ut 2006 var riktigt bra, enligt mig. Och det här är ett sällsynt fall där jag faktiskt tycker att filmen är bättre än boken. Men egentligen säger det mer om filmen än om boken, för den är helt klart läsvärd!

JAG ÄR KULTURELL. Och det ska jag bevisa genom de bokrecensioner jag ska börja skriva här. För att läsa är en av mina favoritsysslor, jag har alltid minst två böcker väntandes i en bokkö. Under vintern har Splendour-böckerna av Anna Godbersen varit allra bäst. De utspelar sig på 1800-talet och skildrar livsöden från olika kretsar, framför allt den rika där oskuldsfulla damer vårdar sina danskort ömt. Ja, jag är sliskigt romantisk.

DEN ALLRA SÄMSTA. Det är utan tvekan den tredje uppföljaren till En shopaholics bekännelser, En shopaholic i New York. Jag blev bara så jävla förbannad på huvudkaraktären som var så otroligt dum i huvudet och egoistisk, inte charmigt alls - som i den första boken som är kanonbra. 

MEST FASCINERANDE. Nåja, med en nypa salt passar Flickan från tjugotalet, av Sophie Kinsella in under titeln. Men jag blev verkligen intresserad av tjugotalets "flappers" som de friare kvinnorna i USA kallades. De körde bilar, flög flygplan, rökte, drack och dansade Charleston hej vilt. Nu var just den här boken väldigt lättsam, med lite historia i - men den gjorde att jag googlade runt och hittade intressant fakta.

SOM EN ÖRFIL. Så ska det kännas när man har läst det sista ordet i en bok. Man ska sitta en liten stund och ta in det man har läst utan att kunna slå igen boken. Då har man läst en förbannat bra bok. Senast jag läste en sådan bra bok var nog Shogun av James Clavell. Men jakten på den där känslan fortsätter!

BLÄ. Jag är ju totalt sämst att hålla igång bloggen. Jag tycker att det är kul att dela med mig av mina tankar, men eftersom det inte är särskilt djupa reflektioner av omvärlden jag ger, blir responsen här rätt så... sval. Och då tänker jag att jag lika gärna kan blogga i ett word-dokument för min egen del.

MEN SEN har jag fått höra av säkra källor (mig själv) att det kanske inte gör någonting att jag inte leker Bildt, Obama eller Ghandi, jag skiter väl i politik (nåja. här i alla fall). Så därför kommer jag att fortsätta blogga om mitt otroligt vanliga halv-svenssonliv som jag trivs så fantastiskt bra med.

JAG MENAR. Jag behöver inte känns mig viktig och betydelsefull, för mig räcker det med att få en varm rosa-skimrande känsla i bröstet när jag hör Nordman, ser Sunes Jul, äter filmjölk med jordgubbssmak och bara få vara så där härligt vanlig.

JA. Jag har precis läst Djävulen bär Prada och har tagit till mig budskapet - och det stenhårt. Jag tänker ta mig en liten funderare och klura ut hur jag ska förändra min blogg till en annan kanal än typ statusuppdateringar en dag efter det har hänt. Spännande - den som lever få se.

Jag vet inte riktigt om jag ska hata eller älska tipsaren till den här serien. Jag har förlorat mitt hjärta, min sömn och min sociala kompetens på grund av den. För att den är så jävla bra!

Serien handlar om en motorcykelklubb (outlaw-klubb) i en liten stad i Kalifornien, de är riktigt tuffa och gör vad som krävs för att skydda sin stad. Jag känner att hur jag än skulle vrida och vända på orden för att ge serien en rättvis beskrivning skulle jag misslyckas.

Så lyd mitt råd och se till att få händerna på de fyra säsonger som finns. Ni får hata mig hur mycket ni vill sen, men det kommer att vara värt det!

Riktiga badass! Men Jax (till höger) har jag paxat!

Jag tänkte komma ikapp med de uppdateringar jag borde ha gjort, men inte hunnit med. Förra helgen var en riktigt härlig helg. Den började med julfest på jobbet på fredagen. Vi åt julbord, lyssnade på livemusik och lekte julklappsleken på redaktionen. 

Till den hade jag köpt läppcerat och tandkräm med baconsmak och en bok på kinesiska (kan iof ha varit vilket asiatiskt språk som helst). Jag fick först ingenting, men min goda bordsgranne fick sådant överflöd att jag fick ett stort paket. Som innehöll ett 36-pack ägg från frigående höns och en förpackning vardera med våfflor och chokladpudding. 

Jag hade förberett en lite stand-up som blev riktigt lyckad. Jag drog de flesta vitsarna från min Piteå-tid, men även några nya. Och eftersom firman stod för alkohol var det bara att köra på, så jag Johan, Jennie och Lovisa drog till nattklubben Sliver efteråt och hade en grym kväll.

På lördagen hade jag en så härligt klassisk bakisdag. Jag var så där lagom seg, köpte pizza, kollade på tv och gjorde absolut ingenting. Fram till 19-tiden iaf, då blev det Breaking Dawn med Jennie och Lovisa. Och den var helt fantastisk, minst lika bra som boken.

Och söndagen var det dags att fixa lite julstämning, jag var hembjuden till min granne på julbak med hennes klasskompisar och vi hade det riktigt mysigt. Vi bakade pepparkakor, lussekatter, mandelmassa- och nougatfigurer, tryffel, wienernougat och mintkyssar. Allt till julmusik, lovely!


Har de skönaste jobbarkompisarna!

Lite bilder från julbaket:

Stolt julbakerska!

Ja, nu är det väl dags att berätta om mitt lilla äventyr i Stockholm den 11 November. Det var LokalTV-gala och TV4:s firmafest som gällde och det var mycket spännande och grymt kul. Vi ägnade några timmar med en konferens där vi fick inspirerande information inför att TV4 ska bilda ett nyhetsbolag, TV4News. Sen fixade vi oss inför kvällen som hade tema hårdrock. Det var grymt kul att så många var seriösa, jag var riktigt bad!

Det var väldigt kul att träffa kollegorna från de tre TV4-stationer jag tidigare arbetat och massa nytt folk, förstås. Galan gick ut på att de nominerade bidragen av de som alla stationer skickat in visades och att ett från varje kategori vann. Naturligtvis med bubblet flödandes.

Förra helgen var fina Stål-Anna här. Vi hade en perfekt helg. Hon kom på fredagskvällen, så vi mysade till det framför idol och höll på att skratta ihjäl oss när vi skulle sova. Som på den gamla goda tiden.

Vi inledde lördagen med en långpromenad genom skogen. Jag har verkligen saknat att promenera med Anna, vi pratar om precis allting och vi hade kunnat gå ett par mil till. Men vi bestämde oss för att istället ägna några timmar på shoppingcentret A6.

Vi hade sparat bolaget till sist, så vi skulle slippa kånka på massa flaskor, men vi tänkte ju inte på att det var lördag. Så det var tokstängt! Som tur var hade jag en flaska rent hemma och min granne kunde sälja en vinflaska. Så vi tre inledde den mysigaste förfesten.

När vi gick mot bussen som skulle ta oss in mot stan hade jag tre stora brännsår på båda brösten. Och så här gick det till: Anneli (grannen) hade tagit med sig popcorn som man poppar i kastrull, vilket jag inte har gjort tidigare. Så jag skulle öppna på kastrullocket och se om det hade kommit igång och då exploderade det! Ett av majskornen hoppade ner i min BH vilket fick mig att frenetiskt försöka få bort det, så att det flyttades till andra kupan.

Jävlar vad ont det gjorde. Det var tur för popcornen att de var goda. Vi var på ett grymt ställe som hette Sliver, med tre dansgolv och en pub som de satt ihop med inifrån, grym första utekväll i JKP!

Och så måste jag nämna att Anna har världens härligaste mormor! Jag blev medbjuden på söndagsmiddag och hade den bästa av söndagar.


Snygga Anneli

Laila som bakar har precis fått en konkurrent. Jag har varit över hos min granne Anneli och blivit bjuden på delikat fika. Hon hade bakat kladdkakemuffins, vackert garnerade med grädde, blåbär och citron. Det bjöds också på saftigt nybakta kolakakor. 

Vi drack te och pratade om allt möjligt (ämnet "killar" var dominerande). Jag tycker att det känns så kul och mysigt att ha en så härlig granne som Anneli och för att göra er lite avundsjuka lägger jag upp bilder från kalaset :)



Mumsigheterna som var så där perfekt kladdiga!
Hon har ett jättefint ombonat hem