Då min hybris kom till
JAG VAR 14 ÅR. Mitten av sjunde klass någonting. Jag kommer ihåg att jag kände mig rätt så låg - kanske ett dåligt matteprov, bråk med någon kompis eller något annat megaproblem man hade i den åldern. Då var vår lärare tungen att vara borta från lektionen och vi fick en vikarie.
HAN VAR I 25-ÅRSÅLDERN. Jag kommer inte ihåg vilken lektion det var, men den vikarien försökte vara översittig. Han var det nog mest på skoj, men han ställde en svinsvår fråga var till alla i klassen. Ingen kunde svara - men då kom turen till mig.
JAHA , VAD ÄR EN SCHNURRBART?! frågade han och hånlog lite grann. Jag fick en pirrande skenande känsla i bröstet - det här visste jag. Men vad sjutton var det nu igen, vad var det...? MUSTASCH! fick jag ur mig, vilket ledde till en paff vikarie och en salva applåder från mina klasskompisar.
FRÅN DEN STUNDEN visste jag att jag var menad att bli något stort, min berättelse skulle visas på bio såsom Arns. Jag har inte riktigt kommit dit än - men livet är inte över än. Låt det här vara en förklaring till er som så ofta förundrats över mitt, vad som kan anses vara, oerhörda övermod.
