När mardrömmarna blir sanna
Jag känner ren och skär skräck när jag ser bilder från Predator och Alien 4. Jag blev så rädd av de filmerna att jag fortfarande kan få kalla kårar ända in i märgen vid tanken på dem.
Jag älskade skräckfilmer när jag var yngre. Den kittlande känslan när huvudpersonen blir jagad av ett monster eller mördare. Att se de värsta mardrömmarna bli sanning för huvudpersonen, men nu tycker jag att det är så jävla onödigt.
Jag har blivit en riktig mespropp de senaste åren. Jag går runt och inbillar mig att det värsta alltid kommer att hända, som en hönsmamma - fast utan barn. Jag tror att man kommer att bryta nacken om man halkar i trappan, drunkna om man simmar för långt ut och inte komma tillbaka efter en vanlig bilfärd.
Det kan ha att göra med att jag ser hur mycket hemskt som händer när jag jobbar. Att de här osannolika sakerna faktiskt händer vanliga människor skärrar mig. Och att man ska få hjälp att spela upp de här, visserligen fiktiva, händelseförloppen i hjärnan är nog ganska skadligt med tanke på människans fantasi.
Mina barn ska aldrig få se på skräckfilmer, gå på spökvandringar eller googla om onda andar (vet av egen erfahenhet att det inte är bra). De ska få titta på Legally Blond och Ace Ventura på rosa fluffiga kuddar med Ben and Jerrys i handen och njuta av livet. Inte vara rädda för det.
Jag tror liksom att om jag tittar för länge på bilden kommer det här monstret att bli verklighet. Fy fan!!
Jag älskade skräckfilmer när jag var yngre. Den kittlande känslan när huvudpersonen blir jagad av ett monster eller mördare. Att se de värsta mardrömmarna bli sanning för huvudpersonen, men nu tycker jag att det är så jävla onödigt.
Jag har blivit en riktig mespropp de senaste åren. Jag går runt och inbillar mig att det värsta alltid kommer att hända, som en hönsmamma - fast utan barn. Jag tror att man kommer att bryta nacken om man halkar i trappan, drunkna om man simmar för långt ut och inte komma tillbaka efter en vanlig bilfärd.
Det kan ha att göra med att jag ser hur mycket hemskt som händer när jag jobbar. Att de här osannolika sakerna faktiskt händer vanliga människor skärrar mig. Och att man ska få hjälp att spela upp de här, visserligen fiktiva, händelseförloppen i hjärnan är nog ganska skadligt med tanke på människans fantasi.
Mina barn ska aldrig få se på skräckfilmer, gå på spökvandringar eller googla om onda andar (vet av egen erfahenhet att det inte är bra). De ska få titta på Legally Blond och Ace Ventura på rosa fluffiga kuddar med Ben and Jerrys i handen och njuta av livet. Inte vara rädda för det.
Jag tror liksom att om jag tittar för länge på bilden kommer det här monstret att bli verklighet. Fy fan!!
Gräv 2012
Hur man gräver, var man gräver och hur man hanterar motstånd från de man granskar. Ja, det var några av de saker som jag lärt mig på årets grävseminarium i Malmö. Det var första gången jag besökte det journalisttäta evenemanget och blev inte besviken.
Jag är sjukt inspirerad av att börja gräva, något jag kände på mig att jag skulle vara efter helgen. Jag kan tycka att det var lite för lite med handfasta tips, men tack vare den kurs jag läste i plugget om just detta känner jag mig redo att jobba för Guldspaden 2013.
Och festen var verkligen rolig. Jag hade på mig en kort svart klänning med en ljus jeansjacka över och skyhöga skor (för mig) och var riktigt snygg. Jag hamnade bredvid två trevliga karlar som gjorde middagen lika trevlig som maten var god.
Det serverades en italiensk bricka med ost, salami, vitlöksklyftor och oliver som förrätt. Sedan blev det wallenbergare (godaste jag någonsin ätit av alla maträtter!) med ugnsbakat potatismos och brunsås. Och efterrätten var sagolik. Passionfrukts- och lakritspannacotta med syltade blåbär.
Och sedan var det fest och dans och massa annat skoj. En kändis råkade ta mig på rumpan och bad om ursäkt, och jag sa att det inte var någon fara. För det var det inte. Underbar helg!!
Faktiskt enda bilden jag har av helgen. Johan skulle till redaktionen i Malmö, så vi tog sällskap på tåget. Men Charlene som jag satt mitt emot vid middagen lovade att skicka lite bilder. Så förhoppningsvis kommer det fler!
Jag är sjukt inspirerad av att börja gräva, något jag kände på mig att jag skulle vara efter helgen. Jag kan tycka att det var lite för lite med handfasta tips, men tack vare den kurs jag läste i plugget om just detta känner jag mig redo att jobba för Guldspaden 2013.
Och festen var verkligen rolig. Jag hade på mig en kort svart klänning med en ljus jeansjacka över och skyhöga skor (för mig) och var riktigt snygg. Jag hamnade bredvid två trevliga karlar som gjorde middagen lika trevlig som maten var god.
Det serverades en italiensk bricka med ost, salami, vitlöksklyftor och oliver som förrätt. Sedan blev det wallenbergare (godaste jag någonsin ätit av alla maträtter!) med ugnsbakat potatismos och brunsås. Och efterrätten var sagolik. Passionfrukts- och lakritspannacotta med syltade blåbär.
Och sedan var det fest och dans och massa annat skoj. En kändis råkade ta mig på rumpan och bad om ursäkt, och jag sa att det inte var någon fara. För det var det inte. Underbar helg!!
Faktiskt enda bilden jag har av helgen. Johan skulle till redaktionen i Malmö, så vi tog sällskap på tåget. Men Charlene som jag satt mitt emot vid middagen lovade att skicka lite bilder. Så förhoppningsvis kommer det fler!
Vampire diaries 1 & 2
Hans läppar snuddade vid hennes hud och andedräkten kändes både varm och sval på en gång. Sedan kände hon det skarpa stinget. Men smärtan försvann nästan genast. Den ersattes av en njutning som fick henne att skälva.
Uppvaknandet heter den första boken i vampyrserien som skrevs redan -91. Jag trodde att böckerna var superbra med tanke på att de alltid varit utlånade på biblioteket och fått strålande recensioner av bloggande vampyrfjortisar. Jag tyckte att de var helt okej, men att förväntningarna lämnade en svag ton av besvikelse när sista sidan var läst.
Kampen är den andra boken, fast de är ihopsatta i en pocketbok. Och de är så synkade med varandra att det egentligen kändes som en bok. Jag misstänker att författaren skrivit dem vid samma tillfälle, men valt att dela upp dem i två böcker.
Men som sagt, den var helt okej. Kärlek, spänning och dramatik slår aldrig fel. Men om jag jämför med Twilightböckerna, som många tyckte var lite sega ibland, tyckte jag att Vampire Diaries snarare var lite för snabba. Jag förstod inte riktigt Elenas starka kärlek för Stefan, för att den utvecklades för snabbt.
Jag kommer dock att försöka få tag på den tredje boken med en gång, för spänningen i böckerna kan man inte hålla emot författaren L.J. Smith.
Jag ger boken 7 Guldkatter av 10 möjliga. Jag har sällan läst ut en bok så snabbt som denna.
Uppvaknandet heter den första boken i vampyrserien som skrevs redan -91. Jag trodde att böckerna var superbra med tanke på att de alltid varit utlånade på biblioteket och fått strålande recensioner av bloggande vampyrfjortisar. Jag tyckte att de var helt okej, men att förväntningarna lämnade en svag ton av besvikelse när sista sidan var läst.
Kampen är den andra boken, fast de är ihopsatta i en pocketbok. Och de är så synkade med varandra att det egentligen kändes som en bok. Jag misstänker att författaren skrivit dem vid samma tillfälle, men valt att dela upp dem i två böcker.
Men som sagt, den var helt okej. Kärlek, spänning och dramatik slår aldrig fel. Men om jag jämför med Twilightböckerna, som många tyckte var lite sega ibland, tyckte jag att Vampire Diaries snarare var lite för snabba. Jag förstod inte riktigt Elenas starka kärlek för Stefan, för att den utvecklades för snabbt.
Jag kommer dock att försöka få tag på den tredje boken med en gång, för spänningen i böckerna kan man inte hålla emot författaren L.J. Smith.
Jag ger boken 7 Guldkatter av 10 möjliga. Jag har sällan läst ut en bok så snabbt som denna.
Efterklokhet
Det är en helt annan sak att lyssna på låtar än att se dem live. Jag har lyssnat igenom alla låtarna från Melodifestivalen och kan konstatera att På väg med Abalone Dots har varit grymt underskattad av mig. Jag lyssnar på låten hela tiden och tröttnar inte. Så fin!
Och så har jag konstaterat att Charlotte Perellis glansdagar definitivt är förbi. Jag älskade och älskar Tusen och en natt och tycker att hon gör den suveränt. Men i och med årets bidrag visar hon att det kanske är dags att lägga Melodifestivalen på hyllan. Intetsägande och ganska så plump låt med barnslig text.
Jag röstade på Top Cats och Molly Sandén, men är helt nöjd med Euphoria. Jag tror att den kommer att slå i Eurovision, det känns som att många länder ligger några år efter oss i den kulturella utvecklingen. Och att det då inte gör något att låten inte känns så nyskapande.
Och så har jag konstaterat att Charlotte Perellis glansdagar definitivt är förbi. Jag älskade och älskar Tusen och en natt och tycker att hon gör den suveränt. Men i och med årets bidrag visar hon att det kanske är dags att lägga Melodifestivalen på hyllan. Intetsägande och ganska så plump låt med barnslig text.
Jag röstade på Top Cats och Molly Sandén, men är helt nöjd med Euphoria. Jag tror att den kommer att slå i Eurovision, det känns som att många länder ligger några år efter oss i den kulturella utvecklingen. Och att det då inte gör något att låten inte känns så nyskapande.
Jävla John
"Han tycker oerhört mycket om dem - men deras blotta existens är ett enormt hot. Katja och barnet är ett hot mot Beatles karriär, rykte och image, och därmed också mot hans eget livsverk."
Det här är boken om kärleken mellan den svenska Katja och John Lennon från Beatles, skriven av Eva Dozzi. Boken ska vara fiktiv, men författaren hintar om att ganska mycket är sanning. Vilket mycket väl skulle kunna stämma in, hon verkar ha gjort en hel del research.
Jag är inte så svårflörtad när det gäller böcker. Men jag gillade inte riktigt den här. Jag avskyr Lennon efter hur författaren framställer honom, och jag tycker att den känns bra mycket mer tragisk än fin. Jag är visserligen charmad av Katja och gillar verkligen hennes stil och sätt att tänka. Vilket kanske på ett sätt innebär att jag gillar författarens språk och form.
Jag får nog faktiskt säga att jag tyckte att boken var rätt så tråkig. Om än intressant att sätta sig in i en musikikons eventuella verklighet. Men mitt betyg är väl egentligen nja.
Boken får 5 guldkatter av 10 möjliga
Det här är boken om kärleken mellan den svenska Katja och John Lennon från Beatles, skriven av Eva Dozzi. Boken ska vara fiktiv, men författaren hintar om att ganska mycket är sanning. Vilket mycket väl skulle kunna stämma in, hon verkar ha gjort en hel del research.
Jag är inte så svårflörtad när det gäller böcker. Men jag gillade inte riktigt den här. Jag avskyr Lennon efter hur författaren framställer honom, och jag tycker att den känns bra mycket mer tragisk än fin. Jag är visserligen charmad av Katja och gillar verkligen hennes stil och sätt att tänka. Vilket kanske på ett sätt innebär att jag gillar författarens språk och form.
Jag får nog faktiskt säga att jag tyckte att boken var rätt så tråkig. Om än intressant att sätta sig in i en musikikons eventuella verklighet. Men mitt betyg är väl egentligen nja.
Boken får 5 guldkatter av 10 möjliga
i peel good
Jag har alltid haft ganska dålig hy. Stundvis har jag fått ganska många finnar och varit supertorr i ansiktet. Men igår när jag var ute på stan handlade jag en ansiktspeeling från Body Shop, och den funkar hur bra som helst! Den var superskön att massera på huden, jag kunde verkligen känna hur allt slagg i hyn rensades bort.
Den resulterade i bebismjuka kinder som verkligen kändes rena och fräscha. Och när jag vaknade i morse var mina blemmor faktiskt mycket mindre. Jag brukar ju inte marknadsföra kosmetika här på bloggen, men den tycker jag verkligen att ni ska prova. Jag tror att ni blir positivt överraskade av effekten.
149 kronor kändes som ett rimligt pris för den här peelingen.
Den resulterade i bebismjuka kinder som verkligen kändes rena och fräscha. Och när jag vaknade i morse var mina blemmor faktiskt mycket mindre. Jag brukar ju inte marknadsföra kosmetika här på bloggen, men den tycker jag verkligen att ni ska prova. Jag tror att ni blir positivt överraskade av effekten.
149 kronor kändes som ett rimligt pris för den här peelingen.
[email protected]!
Nu har jag äntligen internet! Det innebär att jag inom kort kommer att lägga upp bilder på min nya lägenhet. Men tills dess vill jag lägga upp ännu ett kort på en hunk jag skulle döda för att få!
Innan jag såg Love and other drugs har Jake Gyllenhaal varit en asexuell (aningens gay) skådespelare som gjorde grymma insatser i Donnie Darko och Brokeback Mountain. Men nu alltså - jag vill äta upp honom!
Innan jag såg Love and other drugs har Jake Gyllenhaal varit en asexuell (aningens gay) skådespelare som gjorde grymma insatser i Donnie Darko och Brokeback Mountain. Men nu alltså - jag vill äta upp honom!
I just...mm
ÅH!! Jag finner inga ord för hur jag har det nu. Jag bor i världens finaste lägenhet, stor (nåja 50 kvadrat iaf), ljus, fräsch och mitt i stan. Jag sover i en 160 cm-säng, myser i skönaste soffan, gosar med finaste missarna, cyklar till jobbet i vårsol.
Det enda just nu är att jag inte fått internet att funka än. Men pappa kommer på onsdag, då ska jag passa på att lägga upp bilder på min nya härliga (be)lägenhet :)
Det enda just nu är att jag inte fått internet att funka än. Men pappa kommer på onsdag, då ska jag passa på att lägga upp bilder på min nya härliga (be)lägenhet :)
Mot nya äventyr
Imorgon går det första lasset med flyttlådor till min nya lägenhet inne i stan. Jag har varit väldigt kluven till hur jag ser på att behöva flytta, jag trivs ju så bra i Huskvarna. Men å andra sidan är det en kanonlägenhet jag kommer att flytta till (visserligen bara i 3 månader).
Men jag får väl se det som ett äventyr, kul att testa på lite olika. Men efter den här lägenheten är det ett förstahandskontrakt jag kommer att jaga. Jag lovar att lägga upp kort på lyan när jag väl kommit i ordning!
Men jag får väl se det som ett äventyr, kul att testa på lite olika. Men efter den här lägenheten är det ett förstahandskontrakt jag kommer att jaga. Jag lovar att lägga upp kort på lyan när jag väl kommit i ordning!
Ah, push it!
Beach 2012 har fått en helt ny innebörd. Istället för att kritvita Håkan Hellström-fans med randiga tröjor och minisvartmössor ska kolla in mig på stranden är det nu krullhåriga grekiska strandraggare med orangea speedos. Tränar som aldrig förr kan jag lova!
Mums!
Mums!
Flott med skott
Vilka firar 29 februari mest?
-skottarna!
Jag firar dagen med en vits. Såklart. Jag har jobbat morgonpass och slogs av filosofiska tankar, som vanligt när man fått två timmars sömn. Nästa gång det blir den 29 februari ska jag fylla 27 år. Vem är jag då? Vad gör jag? Hur många barn har jag? Hur många tårar har trillat nerför mina kinder och hur många skratt har gurglat upp ur strupen och skapat träningsvärk i magen?
Svaret hoppas jag blir att jag är en framgångsrik journalist, uppskattad främst för min goda humor och bländande personlighet. Att alla helt plötsligt upptäcker att jag är riktigt bra på att sjunga och vinner hela Eurovision 2016. Att jag har typ sju katter som ersatt alla mina vänner. Eller vänta lite, det sista var ingen förhoppning, mer en föraning.
Himla kul att bli äldre ändå! (Det kan dock hända att jag vill ge mig själv en käftsmäll för det uttalandet när jag kliver in i min medelålderskris)
-skottarna!
Jag firar dagen med en vits. Såklart. Jag har jobbat morgonpass och slogs av filosofiska tankar, som vanligt när man fått två timmars sömn. Nästa gång det blir den 29 februari ska jag fylla 27 år. Vem är jag då? Vad gör jag? Hur många barn har jag? Hur många tårar har trillat nerför mina kinder och hur många skratt har gurglat upp ur strupen och skapat träningsvärk i magen?
Svaret hoppas jag blir att jag är en framgångsrik journalist, uppskattad främst för min goda humor och bländande personlighet. Att alla helt plötsligt upptäcker att jag är riktigt bra på att sjunga och vinner hela Eurovision 2016. Att jag har typ sju katter som ersatt alla mina vänner. Eller vänta lite, det sista var ingen förhoppning, mer en föraning.
Himla kul att bli äldre ändå! (Det kan dock hända att jag vill ge mig själv en käftsmäll för det uttalandet när jag kliver in i min medelålderskris)
Tar det goda med det onda
Suckar djupt när jag tänker på att jobba fyra morgonpass den här veckan, flytta om fyra dagar, tusen räkningar att betala, massa massa att tänka på.
Men i samma stund tänker jag på hur svinroligt jobb jag har, på min kommande centrala lägenhet, en resa till Grekland betald, mysigaste gosbollarna till katter, fina vänner, och så fortsätter listan som är mycket längre än den första.
Så jag kastar "måste-gå-upp-halv-tre-ångesten" i papperskorgen och bara njuter av hur gött mitt liv egentligen är. Glassigt i allt det sjukt oglassiga.
Men i samma stund tänker jag på hur svinroligt jobb jag har, på min kommande centrala lägenhet, en resa till Grekland betald, mysigaste gosbollarna till katter, fina vänner, och så fortsätter listan som är mycket längre än den första.
Så jag kastar "måste-gå-upp-halv-tre-ångesten" i papperskorgen och bara njuter av hur gött mitt liv egentligen är. Glassigt i allt det sjukt oglassiga.
Juli 2012. Fantastiskt!
Det pirrar i magen av glädje - det kommer att bli underbart :)
Crazy, stupid love
Jag kan inte riktigt prata helt tydligt, eftersom jag ligger som en pöl på golvet. Vad snygg Ryan Gosling ÄR! Filmen var helt gosmysig och rolig. Jag ska ägna natten åt att drömma ljuvt om snyggingen och sen motvilligt återgå till verkligheten.
Sju av fem guldkatter får filmen. Kanske kommer med ett mer kritiskt inlägg imorgon när jag torkat lite.
Hjälp. Mig.
Sju av fem guldkatter får filmen. Kanske kommer med ett mer kritiskt inlägg imorgon när jag torkat lite.
Hjälp. Mig.
Hula Balula!!
Åh, det verkar som att jag och min älskade stål-anna kommer att åka till Zakynthos (Grekland) i sommar. Vi siktar på att boka innan veckan är slut. Jag känner redan brännande sol på huden och hör takten från barerna. UNDERBART!!
Feed
Jag blir inte lätt äcklad. Men det här, fyfan. Det handlar om en man som är en "feeder", alltså ger kvinnor så sjukt mycket mat att de till slut inte kan gå. De arbetar tillsammans för att hon väga mer och mer. Men det hon inte vet om är att han har en hemsida där han låter folk satsa pengar på när hon kommer att dö.
Han håller på så med flera kvinnor samtidigt, exempelvis matar han dem med de dödas fett genom en tratt. Jag ska inte gå in på mer detaljer, men om ni vill utmana er själva och er kräkreflex kan ni se den. Men ät för fan inte samtidigt, då kommer ni aldrig kunna äta igen.
(I ett annat sammanhang skulle feedern för övrigt vara vrålsnygg!)
Schlagerpiskan mot Björnälskare
Deltävlingen i Melodifestivalen:
Mina favoriter var Young Blood. Innebär det att jag fortfarande klassas som fjortis eller börjar min lammköttsjakt här? Jag vill nog inte veta.
Men jag tyckte att låten var lite medryckande och i alla fall mest schlager av veckans bidrag. Jag tycker att det var många tråkiga bidrag, typ Marias låt. Hade hon peruk för övrigt? Såg plastigt och tillgjort ut.
Love Generation tyckte jag sjöng falsk. Nu är jag ju verkligen ingen musikexpert, men det lät faktiskt lite nja-igt...
Och nu till det som upprör mig mest - Björn Ranelid framför Mattias...?! Wtf, jag tyckte verkligen synd om Matte, hans låt var hästlängder bättre än Björns, och de flesta andra bidrag i deltävlingen. Bidraget skriker gubbsjuka och det är så glasklart att alla hatare jublar över att ha lyckats trycka in en nagel i alla schlagerälskares öga.
Men jag tycker att programledarna har gör ett oväntat bra jobb och idéerna till sketcherna är faktiskt riktigt roliga. Gillar Ginas Green Room skarpt. En helomvändning från tidigare års programledare.
Men jag skulle vilja smiska upp idioterna som röstade på Björn, fast jag röstade inte alls så jag har kanske ingen rätt att risa.
Mina favoriter var Young Blood. Innebär det att jag fortfarande klassas som fjortis eller börjar min lammköttsjakt här? Jag vill nog inte veta.
Men jag tyckte att låten var lite medryckande och i alla fall mest schlager av veckans bidrag. Jag tycker att det var många tråkiga bidrag, typ Marias låt. Hade hon peruk för övrigt? Såg plastigt och tillgjort ut.
Love Generation tyckte jag sjöng falsk. Nu är jag ju verkligen ingen musikexpert, men det lät faktiskt lite nja-igt...
Och nu till det som upprör mig mest - Björn Ranelid framför Mattias...?! Wtf, jag tyckte verkligen synd om Matte, hans låt var hästlängder bättre än Björns, och de flesta andra bidrag i deltävlingen. Bidraget skriker gubbsjuka och det är så glasklart att alla hatare jublar över att ha lyckats trycka in en nagel i alla schlagerälskares öga.
Men jag tycker att programledarna har gör ett oväntat bra jobb och idéerna till sketcherna är faktiskt riktigt roliga. Gillar Ginas Green Room skarpt. En helomvändning från tidigare års programledare.
Men jag skulle vilja smiska upp idioterna som röstade på Björn, fast jag röstade inte alls så jag har kanske ingen rätt att risa.
Ett varmt konstaterande
Jag är så tacksam för mina föräldrar. Vi har haft den mysigaste helgen med shopping, kortspel, melodifestivalskväll, god mat och som vanligt många, många skratt.
Jag har insett hur bra jag har det. När jag tittar tillbaka på min barndom är den så ljus, varm och lycklig. Trygg. Mamma och pappa finns alltid där när jag behöver dem och hjälper mig med så mycket.
Jag vill väl inte så mycket mer med det här inlägget än att säga att jag älskar mina föräldrar så hemskt mycket. Och att de är mina förebilder.
Men framåtblickar förstås
Jag har kul varje dag på jobbet. Mina arbetskompisar är snälla/roliga/sköna/hjälpsamma. Jag känner att jag utvecklas och ser hur jag ständigt förbättras. Jag har några guldkorn till kompisar som jag verkligen trivs med. Jag mysgosar med Anneli, jag dricker vin och träffar nytt folk med Emma, jag går på bio/fikar med jobbisar och spelar schack och pratar om gamla Alingsåstider med Lisa.
Rätt så ofta pratar jag med mina allra finaste vänner från Piteå, Alingsås, Stockholm - you name it. Jag trivs bättre i mitt eget sällskap än tidigare och återupptagit mitt stora intresse för läsning. Jag tror att allt det här kallas att bli vuxen. Men satan. Jag är fortfarande en väldigt lycklig flicka.
Dessa ständiga återblickar
Jag saknar den jag var i Piteå. Jag hade sämst karaktär, sov alldeles för lite på grund av bra tv-serier, jag sov bort halva dagen när vi inte var i skolan, var bakfull på tok för mycket, hade noll koll på kläder och smink.
Men jag var en bra vän. Jag hade tid att värna om mina vänner - ha den mysigaste filmkvällen med Sandra, skratta åt Helge Skoog med Anna, se på Simpson och dricka rödvin med André, vara schlagerdiva med Dennis, hata folk och uppsatser med Brynte, ta promenader med Malin, fika hos Julia, bada hos Sofia och festa gärnet med alla andra jag inte nämnt.
Jag var en väldigt lycklig flicka. Tack vare er.
