Djävulen bär Prada

"Jag kan inte säga hur utvald jag kände mig när jag skickades iväg igår eftermiddag att köpa tamponger åt min chef, bara för att få höra att jag hade köpt fel sort och bli tillfrågad om varför jag aldrig kan göra något rätt. Jag är verkligen en flicka med tur."

Sarkasmen dryper i boken på ett lika härligt sätt som pommes i olja. Andrea Sachs har fått jobbet som alla flickor drömmer om. Efter ett år som assistent åt modelegenden Miranda Priestley ska man kunna få vilket jobb som helst inom tidningsbranschen. Och eftersom ett journalistjobb på The New Yorker är Andreas dröm väljer hon att ta jobbet hos den fruktade moderäven. 

Boken ger den ultimata jag-har-det-i-alla-fall-det-inte-sämst-känslan. På ett stessande, panikartat men samtidigt underhållande sätt får man följa med Andrea på hennes kamp på omöjliga uppdrag. Berättelsen är skriven utifrån ett "jag-perspektiv", och författaren, Lauren Weisberger, har lyckats få mig som läsare att stifta bekantskap med karaktären.

Filmen som kom ut 2006 var riktigt bra, enligt mig. Och det här är ett sällsynt fall där jag faktiskt tycker att filmen är bättre än boken. Men egentligen säger det mer om filmen än om boken, för den är helt klart läsvärd!


Den får 6,5 av 10 guldkatter (jag måste leva upp till titeln The crazy cat lady)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0