emsegumsan

(faktiskt enda bilden jag har från kvällen...)

Jag kände att min djävulsmorgon var snäppet viktigare att få ur mig än en helgrapport. Men nu är det så dags för den. Jag har haft en GRYM helg, den var så där bra att jag sitter med ångest för att den är över.

I fredags var jag fortfarande i Huskvarna, jag hade filmmys med min granne, vi åt godis, tände levande ljus och tittade på Coyote Ugly. Sedan styrde jag skutan mot potatisstaden. Jag började med att bli ompysslad genom att bli bjuden på middag av min plastfarmor. 

Sen slängde jag på mig lite smink, blev skitsnygg och åkte till Västra Bodarna och Emelies 22-årsfest. Jag träffade många av mina gamla klasskompisar från låg- och mellanstadiet och hade det grymt kul. Sen kom vår taxi som tog oss till Göteborg och Exet.

Och vi hade skitkul där! Jag träffade bland annat en manlig prostituerad som erbjöd mig en del tjänster för ett förmånligt pris. Jag visste inte om det var han som var tragisk, eller jag som verkade vara i behov av de där tjänsterna... ;) Ja, det hände helt enkelt en hel del och det var inte förrän 04:00 som jag knackade på Andreas dörr, där jag slaggade. 

Och ja. Det var skitpinsamt att åka hem dagen efter i gårdagens outfit och håret på ända. Men trots min tydliga (icke-existerande) bortamatch gick jag med högt huvud och småleende på läpparna. Som sagt, GRYM helg!

06:25 - Emmas väckarklocka ringer Ba Ba Ba - Miss Li
06:40 - Emma sätter på vattenkokare och mikro

I brist på intressanta inlägg tänker jag tipsa om en grym film. Jag älskar Drew Barrymore och Justin Long här, man får se en helt ny sida av dem.

Utan att berätta för mycket kan jag säga att det handlar om svårigheter och härligheter med distansförhållande. Och den är inte bara romantisk, utan också gabflabbigt rolig.

En liten sen bild från min flygtur i fredags, mäktigt! :)

Trevlig helg, hörni! Hoppas att ni tar vara på det där guldskimret lika väl som jag kommer att göra.

det hugger fortfarande till i ryggen ibland, näsan snorar och jag har fått en helvetisk tandvärk. Jag vet inte om det är ömt och svullet på grund av att visdomstanden är på väg upp, eller för att den blivit inflammerad. 

Jag var hos veterinären en fjärde gång idag, och vips var 1500 kronor borta från plånboken, så något tandläkarbesök är det inte tal om. Jag känner bara för att ge upp just nu.

Jag orkar liksom inte hålla uppe modet hela tiden. Jag trivs kanon i min nya fina lägenhet, men det känns som att allt går emot mig nu. Jag får försöka trösta mig med att det i alla fall går kanon på jobbet och länkar till inslaget som gick i sin helhet på rikset i fredags.

Säga vad man vill om hösten med mörker, depression och regn. Jag var inte direkt överförtjust när jag halv fyra i morse fick skrapa rutan på en iskall bil. Men det har jag kompenserat idag.

När mamma och pappa var här i söndags tog de med sig trattkantareller, min favorit. Så jag kokade upp en kopp te, stekte dessa godingar och la på en hällakaka. Jag tände ljus och tittade på ett kärleksdrama. Då kände jag att jag nog ändå ska ge hösten en ärlig chans.

Du, jag slänger ner en nyckel ifrån fönstret i köket, jag bor fyra trappor upp och du är välkommen in. Just det - välkomna hem till mig. Jag ska visa er runt lite i min myspysiga lägenhet på 55 kvadrat.

Idag fyller min allra finaste och bästa vän två år. Jag kommer aldrig att glömma dagen jag åkte och hämtade honom hos den där avskyvärda familjen som inte tog hand om sina djur. Det första han gjorde när vi kom hem till mig var att nosa runt i hela lägenheten, för att sedan bestämma sig för att detta var en plats han ville stanna på.

Och vi har haft så mycket roligt, mysigt och knasigt ihop. Han har följt med på flyget hem till Alingsås, till Sundsvall, Jönköping och nu Huskvarna. Jag kan inte tänka mig hur livet skulle se ut utan min lilla följeslagare. Antaligen väldigt trist och tomt. 

Jag har aldrig träffat ett djur med så mycket personlighet som Rocky. Han vill vara med överallt och hittar de mest knasiga platserna att ha som sitt favoritställe. Han är fin helt enkelt. Otroligt fin.

Jag har drabbats av en sjuk prestationsångest. Jag vill så gärna skriva på bloggen och berätta om ALLT, men jag har liksom lovat att uppdatera om annat som jag varken har tid eller möjlighet till.

Därför släpper jag det nu.

Jag ska berätta om mitt nya liv. Jönköping. Jag har många gånger tagit ordet i min mun och smakat lite på det. Det har smakat olika varje gång; ibland spännande, ibland jävligt fint, men ofta skrämmande också. Så nu när jag har varit här i tre veckors tid är det dags att lämna en rapport. 

Jag bor inneboende hos en kvinna strax intill Jönköping centrum, Lotta heter hon. Vi kommer bra överrens och har trevligt ihop. Dock är hon av den prydligt städade varianten och jag helt tvärtom. Men vi har båda anpassat oss lite till varandra.

Rocky trivs bra här, han har redan hunnit välta ner en stor vas, gått in i öppna spisen - blivit sotig och efter det rullat sig på de vita sofforna... Han har också varit inne hos veterinären för en urinvägsinfektion, men är förhoppningsvis på bättringsvägen. Det verkar faktiskt så.

Nog om det, vidare till jobbet.

Jag har faktiskt tyckt att det har varit jobbigare att komma in i arbetet här jämfört med i Norrland. Jag tror att det är för att jag varit ifrån arbetet så pass länge (typ en månad) att jag kommit ifrån rutinerna lite. Men alla har varit trevliga och nu har jag äntligen blivit den gamla vanliga vassa nyhetsreportern som alla fruktar och älskar på samma gång.

Faktiskt, så börjar jag stormtrivas här. Jag har några vänner som jag umgås med och trivs med staden i sig. Lätt att gå vilse, men nu måste jag ta mig fan lära mig att hitta. Jag har gått med i det tant-associerade Viktväktarna och tycker faktiskt att det funkar riktigt bra. Just nu ligger jag på ca -5 kg, härligt!

Jag ser grymt mycket fram emot nästa helg. Då ska Anna ha inflyttningsfest i Götet, och det ska bli så vidrigt kul! Jag ska passa på att hälsa på familjen och andra vänner. Känns faktiskt väldigt skönt att ha två timmars tågfärd hem istället för arton.

Jag ska göra det redan aslånga inlägget ännu lite längre med att berätta hur mycket jag saknar alla från Piteå. Jag tänkte på det när jag skulle sova häromkvällen och snyftade till ordentligt. Jag saknar alla så himla mycket. Utan att överdriva kan jag säga att de tre åren har varit de tre bästa i mitt liv. Men det gäller att blicka framåt och försöka hitta tre till som kan kämpa mot Piteå-konkurrensen.

Jag ska uppdatera snart igen! Jag tycker att det är skönt att ha kommit igång med bloggen igen, det är därför jag har matat er med en hel del, faktiskt ganska ointressant, information.

 Jag ska också ta bilder på mitt Smålandsliv här

Puss!


Jag torkar tårarna och är istället tacksam för en viktig och härlig tid. Utan den vore jag inte den personen jag är idag.

Nehej ni. Nu har det gått på tok för lång tid sedan förra inlägget och till min glädje har jag fått muntliga som skriftliga klagomål på detta. Jag tänker inte dra en lång harang om att jag varit upptagen, även om jag varit det.

Utan jag ska berätta att för tre helger sedan hade jag och Jannica en kanonhelg. När hon kom på fredagen lagade vi tacotårta och myste i soffan framför en bra film (Heartbreak Hotel). På lördagen drog vi in till stan och såg oss omkring och taggade till fest.

Så vi fixade iordning oss och förfestade innan vi drog till O'learys, som visade sig vara rätt dött. Men vi träffade ett gäng grabbar som gärna visade oss vägen till det betydligt mer händelserika Oskars. Vi hade skitroligt och träffade några spännande original.

På söndagen var bakisdagen konstaterad. Vi käkade pizza, använde varandra som kuddar i soffan framför teven och bara njöt av varandras sällskap och av tillvaron, när illamåendet tog en paus.

Måndagen ägnade vi oss åt lite promenad, storkok av Kreolsk gryta och lite städning. Och på tisdagen satt kära Alingsås-Jamsen på tåget på väg hem. Jag upprepar mig: Vi hade en kanonhelg!

Och efter en sådan snabbgenomgång vill ni förstås se lite bilder från våra små äventyr. Men de har jag på en annan dator, så de kommer i veckan. Tillsammans med en hel bunt borde-ha-uppdaterat-vid-dessa-tillfällen-inlägg.

Japp, nu var det dags för mina skånska vänner från Piteå (kulturkrock!) att titta in. De är på väg på sin resa söderut och ville göra ett pit stop här, vilket var helt okej för min del. Vi bakade kebab- och hawaiipizza på sconesdeg. Det låter creepy, jag var också lite tveksam till en början.

Men åh, så gott det var! Det var lätt den godaste hembakade pizza jag någonsin ätit. Och paret hade ju med sig sin lilla vovve Tage också. Till en början var Rocky tveksam till Tages nyfikenhet, men det lugnade ner sig lite under kvällen.

Och i morse var de faktiskt lite gulliga mot varandra. Det var trevligt med lite besök och kortspel.

"Hm... Vad tycker vi om varandra?"

Liten tveksam hälsning. Men både gossingarna klarade sig levande ur besöket!

Taskigt med en frulle-bild, men det är den enda jag har av paret Tillgren-Ljungberg

Det här är ännu en bok jag läste ut för ganska länge sedan. Jag har sett filmen och fullkomligt avgudat den och självaste Bridget. Därför var jag lite osäker inför att läsa boken, ibland har filmerna glorifierat en rätt så kass bok. Men så var det inte i det här fallet.

När jag följde Bridgets dagbok och kunde relatera till hennes kassa karaktär, pinsamma misstag och ibland korkade sätt mådde jag så bra. Jag blev på något sätt motiverad att våga mer och ta mer tag i livet än att låta det rinna iväg.

Usch, nu låter det som att jag befinner mig i en icke existerande 21-årskris. Jag kan inte förklara min reaktion på boken bättre än att det kändes som att jag fick ännu en skön kompis, som jag gärna skulle hängt mer med än bara 291 sidor.

Just därför har jag börjat på andra boken, som än så länge förlänger vänskapen på ett önskat sätt.


Jag vet att min recension har väldigt mycket mer att önska. Men jag förutsätter att de flesta av mina läsare har sett filmen och att jag inte behöver beskriva mer vad den handlar om. Men de som har nöjt sig med filmen tycker jag ska ge även boken en chans.

Jävlar vilken grym helg jag har haft! Jag har inte tid att gå in mer i detalj, måste sussa eftersom det är jobbdag imorgon. Men jag lovar att rapportera de kommande dagarna från min dunderhelg!

Än så länge får ni nöja er med en bild från Gatufest-snygga mig :)