Hälsning från den mörka, snåla skogen
Jag har drabbats av en sjuk prestationsångest. Jag vill så gärna skriva på bloggen och berätta om ALLT, men jag har liksom lovat att uppdatera om annat som jag varken har tid eller möjlighet till.
Därför släpper jag det nu.
Jag ska berätta om mitt nya liv. Jönköping. Jag har många gånger tagit ordet i min mun och smakat lite på det. Det har smakat olika varje gång; ibland spännande, ibland jävligt fint, men ofta skrämmande också. Så nu när jag har varit här i tre veckors tid är det dags att lämna en rapport.
Jag bor inneboende hos en kvinna strax intill Jönköping centrum, Lotta heter hon. Vi kommer bra överrens och har trevligt ihop. Dock är hon av den prydligt städade varianten och jag helt tvärtom. Men vi har båda anpassat oss lite till varandra.
Rocky trivs bra här, han har redan hunnit välta ner en stor vas, gått in i öppna spisen - blivit sotig och efter det rullat sig på de vita sofforna... Han har också varit inne hos veterinären för en urinvägsinfektion, men är förhoppningsvis på bättringsvägen. Det verkar faktiskt så.
Nog om det, vidare till jobbet.
Jag har faktiskt tyckt att det har varit jobbigare att komma in i arbetet här jämfört med i Norrland. Jag tror att det är för att jag varit ifrån arbetet så pass länge (typ en månad) att jag kommit ifrån rutinerna lite. Men alla har varit trevliga och nu har jag äntligen blivit den gamla vanliga vassa nyhetsreportern som alla fruktar och älskar på samma gång.
Faktiskt, så börjar jag stormtrivas här. Jag har några vänner som jag umgås med och trivs med staden i sig. Lätt att gå vilse, men nu måste jag ta mig fan lära mig att hitta. Jag har gått med i det tant-associerade Viktväktarna och tycker faktiskt att det funkar riktigt bra. Just nu ligger jag på ca -5 kg, härligt!
Jag ser grymt mycket fram emot nästa helg. Då ska Anna ha inflyttningsfest i Götet, och det ska bli så vidrigt kul! Jag ska passa på att hälsa på familjen och andra vänner. Känns faktiskt väldigt skönt att ha två timmars tågfärd hem istället för arton.
Jag ska göra det redan aslånga inlägget ännu lite längre med att berätta hur mycket jag saknar alla från Piteå. Jag tänkte på det när jag skulle sova häromkvällen och snyftade till ordentligt. Jag saknar alla så himla mycket. Utan att överdriva kan jag säga att de tre åren har varit de tre bästa i mitt liv. Men det gäller att blicka framåt och försöka hitta tre till som kan kämpa mot Piteå-konkurrensen.
Jag ska uppdatera snart igen! Jag tycker att det är skönt att ha kommit igång med bloggen igen, det är därför jag har matat er med en hel del, faktiskt ganska ointressant, information.
Jag ska också ta bilder på mitt Smålandsliv här
Puss!
Jag torkar tårarna och är istället tacksam för en viktig och härlig tid. Utan den vore jag inte den personen jag är idag.
Därför släpper jag det nu.
Jag ska berätta om mitt nya liv. Jönköping. Jag har många gånger tagit ordet i min mun och smakat lite på det. Det har smakat olika varje gång; ibland spännande, ibland jävligt fint, men ofta skrämmande också. Så nu när jag har varit här i tre veckors tid är det dags att lämna en rapport.
Jag bor inneboende hos en kvinna strax intill Jönköping centrum, Lotta heter hon. Vi kommer bra överrens och har trevligt ihop. Dock är hon av den prydligt städade varianten och jag helt tvärtom. Men vi har båda anpassat oss lite till varandra.
Rocky trivs bra här, han har redan hunnit välta ner en stor vas, gått in i öppna spisen - blivit sotig och efter det rullat sig på de vita sofforna... Han har också varit inne hos veterinären för en urinvägsinfektion, men är förhoppningsvis på bättringsvägen. Det verkar faktiskt så.
Nog om det, vidare till jobbet.
Jag har faktiskt tyckt att det har varit jobbigare att komma in i arbetet här jämfört med i Norrland. Jag tror att det är för att jag varit ifrån arbetet så pass länge (typ en månad) att jag kommit ifrån rutinerna lite. Men alla har varit trevliga och nu har jag äntligen blivit den gamla vanliga vassa nyhetsreportern som alla fruktar och älskar på samma gång.
Faktiskt, så börjar jag stormtrivas här. Jag har några vänner som jag umgås med och trivs med staden i sig. Lätt att gå vilse, men nu måste jag ta mig fan lära mig att hitta. Jag har gått med i det tant-associerade Viktväktarna och tycker faktiskt att det funkar riktigt bra. Just nu ligger jag på ca -5 kg, härligt!
Jag ser grymt mycket fram emot nästa helg. Då ska Anna ha inflyttningsfest i Götet, och det ska bli så vidrigt kul! Jag ska passa på att hälsa på familjen och andra vänner. Känns faktiskt väldigt skönt att ha två timmars tågfärd hem istället för arton.
Jag ska göra det redan aslånga inlägget ännu lite längre med att berätta hur mycket jag saknar alla från Piteå. Jag tänkte på det när jag skulle sova häromkvällen och snyftade till ordentligt. Jag saknar alla så himla mycket. Utan att överdriva kan jag säga att de tre åren har varit de tre bästa i mitt liv. Men det gäller att blicka framåt och försöka hitta tre till som kan kämpa mot Piteå-konkurrensen.
Jag ska uppdatera snart igen! Jag tycker att det är skönt att ha kommit igång med bloggen igen, det är därför jag har matat er med en hel del, faktiskt ganska ointressant, information.
Jag ska också ta bilder på mitt Smålandsliv här
Puss!
Jag torkar tårarna och är istället tacksam för en viktig och härlig tid. Utan den vore jag inte den personen jag är idag.
Kommentarer
Postat av: Anna
Jag saknar också alla från Piteåtiden väldigt, väldigt mycket. Jag saknar dig!
Kul att du har börjat uppdatera lite smått. Alltså, det är ju såklart roligast att ringas (förutom att ses live då) men eftersom vi både är så fruktansvärt upptagna är det ju smidigt att kunna kika in här när det är långt mellan samtalen ;)
Postat av: Dennis
Detsamma, käraste du <3
Postat av: Emma
Anna: Ja, det är verkligen tråkigt att inte längre ha två trappor mellan oss... Men det är kul att båda jobbar, så får vi se till att styra upp något så fort det passar oss båda! :)
Trackback
