emsegumsan

Förra fredagen var det mamma som pressade in sin resväska i min redan överfulla garderob. Det var riktigt trevligt att få besök av familjens överhuvud :) Vi hade timat in tiden bra, jag hade ingen skola what so ever, helt ledig!

Så vi hann med riktigt mycket. Bland annat myskväll med 5 timmar och 11 minuter Tracys hämnd, laserdome (gissa vem som vann alla tre spelen?!), en enormt mättande lunch på Thai garden, shoppa datorskrivare och dammsugare, göra leksaker till Rocky, baka semlor till söndagsfika och mycket mycket mer.

Som ni säkert förstått hade vi en riktigt trevlig helg, med mycket action och promenerande. Mamma stod för underhållningen; hon hade bokat hemresan 22 mars istället för februari! Hahaha, jag trodde att jag skulle dö, hon hade panik. Till slut fick hon tag på flygbolaget, så att hon kunde boka om resan.

Men det var tur att det hände, hon var tvungen att stanna en extra dag, vilket gav oss tid att hinna med det vi inte annars skulle hinna.

Bildbevis på mammas insats i Laserdome

Ja, mycket av det mellersta blev det allt. Jag blev övertalad av Sandra att följa med på ett spinningpass, vilket jag bestämt men vänligt tackade nej till. Fyra timmar senare satt jag på spinningcykeln. Jag tog i alldeles för mycket på uppvärmningen, vilket gjorde resten av träningen till ett rent helvete. Blodet höll sig som tur var innanför skinnet men samlades i huvudet, vilket visade sig i form av färgen av tomatpuré.

Jag grät av lycka när det var över, men så fort jag gick av cykeln mådde jag riktigt dåligt. Jag kände att magen var i uppror och sprang snabbt mot toaletten. Som tur var behövde jag bara dricka lite vatten för att må bättre. Jag tror att reaktionen berodde på att jag är på tok för otränad och att jag åt för nära träningen.

Nu känns det skitbra! Trots blodet, svetten och tårarna tänker jag utsätta mig för eländet en gång i veckan framöver, så får vi se hur länge jag överlever...

Fortsätter jag i den här takten kommer jag snart att kunna göra reklam för spinningcyklar ;)

Åh, vilken redig flicka jag blivit. Jag har det inte bara städat och lämnar in mina grejer i tid, utan jag plumsar även i snön på Gris. Idag var det Sandra som hade turen att vara min promenadkompis. Vi är en bra duo när det gäller att promenera, vi peppar varandra.

Vi stod vid korsningen mellan 3.5 km-slingan och den på 5 km och funderade. Det var jobbigt snö att gå i, sån lös som gör att man sjunker ner med foten och hela tiden glider lite bakåt för varje steg. Två steg framåt ett steg bakåt.

Vi valde 5 kilometer och tragglade oss igenom det. Trots att vi fick stanna ibland och hämta andan och på snudd dog av den sista och jobbigaste backen, känns det helt okej. Jag är stolt över mig själv och nöjer mig bannemig inte med något mindre än 5 km nästa tur!

Idag skulle jag åka till Piteå brukshundsklubbs hunddagis för att skriva reportage. Det visade sig vara väldigt roligt och mycket kallt! Jag hade Brynte med mig som fotograf. Vi slog ihop våra intressen, hon hade ett fotoreportage att göra och jag behövde bilder :)

Alla var väldigt trevliga och enkla att ha att göra med. Och hundarna sen. Åh, så söta! Jag blev kär i Bernssennerhunden Uno som jag fick vara promenadkompis med. Jag orkar inte skriva så mycket om upplevelsen, utan jag bjuder på lite bilder istället.

Njut nu allihopa av att bevittna en i sanning duktig journalist-to be!

Saknaden
står skriven i hennes
ögon

Smärtan
tar kroppen i
besittning
och får den att rysa

Skönheten
i det skymningsklädda
havet
går henne förbi

vågorna
 som innan varit lekfulla
kryper hotfullt mot
 henne

De vill ta med henne ned
i djupet
Inte heller det berör henne
sorgen
är henne mäktig


(Skoluppgift)

Dagens lektion blev som jag förutspått, fast mer intensiv och definitivt roligare än jag trott! Tack vare den känner jag nu att jag verkligen är på rätt spår i min utbildning. Ibland behöver man sådana där motivationskickar, istället för föreläsare som inleder dagen med att berätta hur enormt hopplös branschen är och att vi borde ge upp med en gång.

Efter lektionen hade jag och Sandra planerat att promenera på Gris, men det blev istället promenad till Coop där vi handlade varor som skulle få alla GI-trogna att få kalla kårar. Men det var det värt, vi hade det grymt skoj. Vi spelade det berömda 500, Superpoker, Chicago och Stress. Det sistnämnda spelet fick oss att sitta och skrika och dunka i bordet som två galningar.

Jag lite orolig för Rocky, men som den tuffing han är ville han hellre vara med i spelet än att gömma sig under sängen. Kan man vara mer förälskad i någon än jag är i lillgubben?

(Jag står fast vid mitt löfte om fler foton, de kommer under helgen, I promise!) 

Nu har jag strax avslutat min andra dag på GI, och det går förvånandsvärt enkelt. Kanske för att jag motiverat mig själv så länge nu, eller för att det blivit något av en tävling. Jag är ju tävlingsmänniskan nummer ett! Jag har precis varit ute på promenad med Malin och Esra och ska, med gott samvete, sätta mig med min bok.

Jag har också blivit lite av en lyxtant, jag har köpt Cliniques hudvårdsprodukter. De var inte billiga, det kan jag lova, men de har verkligen gett resultat efter bara en dag! Brynte köpte också ett kit när vi var ute och shoppade igår, så nu kommer vi att glänsa ikapp med vår rena hy!

Jag kan också lova er att jag ska bli duktigare på att fota och lägga upp bilder. Så fort kameran är fulladdad drar jag ut på ett fotomission. Då ska ni få se min nya frilla ;)

Då var det dags att sätta igång igen. Det är naturligtvis South beach-dieten jag pratar om. GI-dieten då man ska köra stenhårt på inga kolhydrater i fjorton dagars tid, för att sedan gå över till fullkornprodukter.

Jag vet att det funkar, eftersom jag höll på med det i somras, då jag gick ner en himla massa. Många av de kilona har smugit sig tillbaka under julen, men nu ska de skrämmas bort igen! Jag har blivit något av en GI-Jesus, som jag predikar om metoden. Pappa har precis avslutat de två första veckorna, vilket har gett tydligt resultat.

Min kompis Anna lånade boken, och fick även med sig sig sina föräldrar på spåret. Nu har även Pite-Anna fått nys om det, och avverkat första veckan. Sandra, Brynte, Sofia och jag börjar våra två veckor imorgon. Det känns obeskrivligt skönt att komma igång igen, att äta nyttigt och promenera på Gris. Jag var ju så duktig där ett tag.

Så kom igen nu, vill ni inte joina oss, kan ni i alla fall heja på och ge oss en ryggdunk eller två!

Nu är det dags att bli en promenadglad GI-are igen ;)

I fredags gjorde jag premiär på Pites nya nattklubb, Challenge. Jag blev glatt överraskad över den stora ytan, de mysiga sofforna och hela stämningen. Jag, som troligtvis är den sista Kalles-sympatisören, har faktiskt gått över på Challenges sida! (Jag ska sno bilder från Anna sen, min kamera hade slut på batterier...)

När jag skrev det här igår knackade det på dörren, och där stod Julia med kvarlevorna av en flaska vitt och en flaska rött. Vi gjorde slut på resterna medan vi spelade kort och delade med oss av våra äventyr vi varit med om i våra liv ;) Det var en mysig överraskning!

Nu har jag precis kommit tillbaka från Brynte och Josse, och har därför inte hunnit med städningen och tvättningen som jag planerat för dagen. Men jag skiter i det ikväll eftersom jag är ledig imorgon. Därför tänker jag, med gott samvete, sätta mig med min bok Liseys berättelse av Stephen King, och invänta söndagsfikat hos Anna. Ha en mysig kväll ni också :)

Dagen var en katastrof. Det var inget speciellt som hände, utan mina endorfiner hade helt enkelt tagit semester för dagen. Men jag kände inte för att sitta hemma och deppa och tvångskrama en bussugen katt. Jag bestämde mig för att ta ledigt från den hårt slitande studenten Emma och hoppa in i livsnjutaren Emmas liv.

Jag begav mig mot Ankars, och hoppades att bli uppmuntrad av Sofia och Simons festliga sällskap. Eftersom Sofia är en lika hårt slitande student som jag blev det bad för mig, medan hon pluggade. När jag njutit av de varma bubblorna bestäme vi oss för att vi var värda lite Småstjärnorna som hon har inspelat på en VHS från Gudvetnär!

Efter badet och gulliga mimande barn var mitt humör på topp, endorfinerna hade släktträff! Vi tog oss var sin grogg och plockade fram sanning och konsekvensleken och avslöjade ett och annat för varandra. Åh, så bra jag mådde efter kvällen med den bästa!

Hurra hurra hurra! Idag fyller min favoritmamma 53 år! :D Dagen till ära har jag slängt ihop ett litet rim :) Ha en riktigt bra dag nu!

Mamma, du är riktigt unik,
du är en sådan som kan koka en soppa på en spik

Behöver någon hjälp ställer du alltid upp,
bara det inte är morgon, då är du ingen tupp

Du får många att må så bra,
Förutom pappa som fick en skiva med spa

Du ska veta att vi oss om dig bry
trots att vi skojar om Säby

Du gillar thailändsk mat
även om du av det blir röd som en tomat

Av alla dina syskon, en heter Kjell
är du den som är mest speciell!

Jag älskar dig! 

Jag är kär. Jag fick hem lilla Rocky igår, och jag är upp över öronen förälskad i honom. Han är en tretton veckor gammal tuffing. I bilen på väg hem från Luleå pep han hjärtskärande eftersom han skiljdes från sina syskon. Men så fort han kom in i min lägenhet började han utforska varenda vrå av den och leka och skutta.

Det har verkligen klickat mellan oss två. Igår kväll kröp han nyfiket upp på mitt täcke där jag låg och läste, för att leka med min bok. När jag sedan släckte för att sova kurade han in sig mellan mig och väggen, och somnade. Förlåt alla mina vänner, men jag har en ny bästis!

Jag ska lägga upp lite bilder från mitt lilla busfrö!

(Sighsten blev såld innan jag hann få honom, därför fick jag Rocky istället)

Han brukar gå omkring med sin favoritleksak! :)





 

Jag har precis kommit från Malin, där vi satt uppkrupna i soffan och tittade på Inglorious basterds. Ni som är mina trognaste bloggläsare vet att jag redan sett den, men för Malin var den premiär. Den filmen är, trots att den är mycket bättre på bio, otroligt bra. Quentin has done it again!

Nu ska jag slipa på mina alster inför en examinerande visning imorgon i Bildjournalistik i tv. Jag är lite nervös, men känner mig i stort sett redo att bli sågad till fotknölarna eller hissad till hustaken. (Jag hoppas dock på det sistnämnda..)

Natti natti på er! :)