Världens bästa Maja!
Tre dagar gammal :)
En två månader gammal snygging med världens roligaste dress :)
Blod, svett och tårar
Ja, mycket av det mellersta blev det allt. Jag blev övertalad av Sandra att följa med på ett spinningpass, vilket jag bestämt men vänligt tackade nej till. Fyra timmar senare satt jag på spinningcykeln. Jag tog i alldeles för mycket på uppvärmningen, vilket gjorde resten av träningen till ett rent helvete. Blodet höll sig som tur var innanför skinnet men samlades i huvudet, vilket visade sig i form av färgen av tomatpuré.
Jag grät av lycka när det var över, men så fort jag gick av cykeln mådde jag riktigt dåligt. Jag kände att magen var i uppror och sprang snabbt mot toaletten. Som tur var behövde jag bara dricka lite vatten för att må bättre. Jag tror att reaktionen berodde på att jag är på tok för otränad och att jag åt för nära träningen.
Nu känns det skitbra! Trots blodet, svetten och tårarna tänker jag utsätta mig för eländet en gång i veckan framöver, så får vi se hur länge jag överlever...
Fortsätter jag i den här takten kommer jag snart att kunna göra reklam för spinningcyklar ;)
Fröken duktig
Åh, vilken redig flicka jag blivit. Jag har det inte bara städat och lämnar in mina grejer i tid, utan jag plumsar även i snön på Gris. Idag var det Sandra som hade turen att vara min promenadkompis. Vi är en bra duo när det gäller att promenera, vi peppar varandra.
Vi stod vid korsningen mellan 3.5 km-slingan och den på 5 km och funderade. Det var jobbigt snö att gå i, sån lös som gör att man sjunker ner med foten och hela tiden glider lite bakåt för varje steg. Två steg framåt ett steg bakåt.
Vi valde 5 kilometer och tragglade oss igenom det. Trots att vi fick stanna ibland och hämta andan och på snudd dog av den sista och jobbigaste backen, känns det helt okej. Jag är stolt över mig själv och nöjer mig bannemig inte med något mindre än 5 km nästa tur!
Uppdrag Hunddagis
Idag skulle jag åka till Piteå brukshundsklubbs hunddagis för att skriva reportage. Det visade sig vara väldigt roligt och mycket kallt! Jag hade Brynte med mig som fotograf. Vi slog ihop våra intressen, hon hade ett fotoreportage att göra och jag behövde bilder :)
Alla var väldigt trevliga och enkla att ha att göra med. Och hundarna sen. Åh, så söta! Jag blev kär i Bernssennerhunden Uno som jag fick vara promenadkompis med. Jag orkar inte skriva så mycket om upplevelsen, utan jag bjuder på lite bilder istället.
Njut nu allihopa av att bevittna en i sanning duktig journalist-to be!
Lost in Piteå
Men vi bäckisar är inte de som ger sig i första taget. Så vi trotsade snödemonerna och började lufsa genom den knappt knähöga snön. Jag kan lova er som mot all förmodan tvivlar, att det var skitjobbigt! Så när vi såg skylten "Ankars 150 meter" kände vi att vi ville följa den och promenera på plogad mark istället.
Julia, som inte riktigt vet vem hon handskas med, litade på mitt omdöme och lät mig bestämma väg. Det skulle hon inte ha gjort. Vi gick omkring i en timmas tid och letade efter Ankars. Vi frågade två personer på vägen, så till slut kom vi i hamn. Men nu orkade vi inte promenera mer, så det blev fika hos Sofia istället. (Lugn, alla GI-are, jag tog en kopp te och en knäckebrödsmacka med ost!)
Jag måste också berätta om en liten incident som skedde... Vi var tvungna att gå över totalt oplogad mark innan vi kom till Gris, och när jag började gå försvann marken under mig! Snön gick upp till midjan på mig och jag ramlade handlöst framåt med ansiktet i snön.
Jag fick fullkomlig panik när jag inte kom upp, för snön var så djup att jag sjönk ner med hela armarna. Till slut fick jag hjälp av Julia, det är tack vare henne jag sitter här idag.. :P
Saknad
Saknaden
står skriven i hennes
ögon
Smärtan
tar kroppen i
besittning
och får den att rysa
Skönheten
i det skymningsklädda
havet
går henne förbi
vågorna
som innan varit lekfulla
kryper hotfullt mot
henne
De vill ta med henne ned
i djupet
Inte heller det berör henne
sorgen
är henne mäktig
(Skoluppgift)
Världens bästa Sandra!
Den nyblivna 20-åringen!
Jag vill önska en grymt underbar tjej grattis i efterskott. På själva födelsedagen, i lördags, kunde jag inte komma in på blogg.se :O Jag vet att det låter som världens sämsta ursäkt, men den här gången är den faktiskt ärlig!
Men i alla fall grattis grattis grattis! Du är verkligen speciell, Sandra. Ett riktigt lyckopiller! Jag ser fram emot nästa parti kortspel med dig och våra flåsande promenader på Gris ;) Puss på dig!
