emsegumsan

Jag har en vän som heter Anna Bergman som bor i Umeå, men som kommer från Lycksele. En dag kände Anna Bergman för att göra mig lite glad (och skryta lite med sina djupa ord) och kommenterade därför ett av mina inlägg - med skimrande, glittrande julpoesi. Fast väldigt djup förstås.

"Min vän Emma är vinterns egen gudinna

med en förkärlek för kyla och snö
hon tävlar i allt och måste alltid vinna
en förlust för henne är värre än att dö.

På varje fest spelar hon Arvingarnas Eloise
för dansbansmusik är Emmas melodi
av drömprinsar tar Persbrandt alla pris
Emma gillar gubbar som snart pensionärer ska bli.

Emmas humor är minst sagt speciell
med ordvitsar, loser sneezes och knas
ärligt talat skrattar man mest för att vara snäll
men ett garv tycker Emma alltid är kalas

Det må låta som att Emma är en jobbig prick
med sin udda humor och vedervärdiga musik
men jag önskar att alla en lika fin vän fick
för just hennes egenheter gör henne bra och unik."

Jag tror att alla sitter hemma vid sina datorer nu och klappar långsamt, men högt i händerna samtidigt som ni långsamt skakar på huvudet - som att ni inte riktigt kan ta in storheten i det verk ni just tagit del av. Jag ska knåpa ihop en lika (nåja, försöka iaf) fin juldikt till min vän med den breda norrländskan (trots att hon själv menar att hon inte pratar särskilt brett, ha!).

Och så vill jag säga att alla ni som skriver en juldikt till mig här kommer att få en tillbaka.

Den beryktade Anna Bergman.