Klappat och klart
Klockan var 17.17 idag, måndag, när jag med ett saligt leende tog emot kassen med den sista julklappen för i år. Jag har handlat till ganska många människor och är så nöjd med allt jag köpt, jag riktigt längtar rills jag får se dem öppna paketen.
I vanliga fall brukar jag ha totalångest vid den här tiden och panikköpa de sista klapparna som jag ger bort med ett krampaktigt ansiktsutryck. Men då brukar snön lindra och få mig att tänka på att julen är så mycket mer än klappar. De barndomsjularna som jag åkte pulka eller skidutflykt med varm choklad med familj och vänner.
Därför är jag extra tacksam till min goda framförhållning i år, för det här skitvädret kan ju göra självaste solen låg. Så nu går jag istället in i garderoben och rotar bland julklapparna och myser över min perfektionism - och härliga brist på ödmjukhet.
I vanliga fall brukar jag ha totalångest vid den här tiden och panikköpa de sista klapparna som jag ger bort med ett krampaktigt ansiktsutryck. Men då brukar snön lindra och få mig att tänka på att julen är så mycket mer än klappar. De barndomsjularna som jag åkte pulka eller skidutflykt med varm choklad med familj och vänner.
Därför är jag extra tacksam till min goda framförhållning i år, för det här skitvädret kan ju göra självaste solen låg. Så nu går jag istället in i garderoben och rotar bland julklapparna och myser över min perfektionism - och härliga brist på ödmjukhet.
Kommentarer
Trackback
