emsegumsan

För första gången någonsin har jag följt en säsong av Bonde söker fru. Och först nu förstår jag varför alla har varit så betagna i det, jag har suttit klistrad vid tv-skärmen varje onsdagskväll sedan starten. Och därför har jag så mycket känslor nu när jag tittar på "upplösningen" om man får kalla det så.

Jag tar mig rätten att ha åsikter eftersom jag varit fullkomligt trogen bönderna i deras resa. Så här kommer min bedömning:

Klas gjorde hundra procent rätt när han valde sin Sandra. Vid så många tillfällen droppade tårarna från mina kinder ner på min tröja när jag fick se deras kärleksresa på Irland.

Kamelbonden gjorde tyvärr big time mistake när han valde bort Harriet för Mariett. Det är något som inte känns helt rätt, jag ser inte riktigt den där barnsliga lyckan i Bengts ögon när han tittar på henne. Det tyckte jag mig kunna se när han kramade Harriet.

Johan. Ja, lilla snälla rara Johan. Lyssnade på sin mamma om att distansförhållande inte skulle fungera. Och det blev en resa till Kroatien med en kvinna som faktiskt inte verkar riktigt kär i honom. Inte som Elin var. Jag kan inte riktigt se på honom utan att fnysa och tycka att han inte är värd det han hade fått om han valt rätt. Jag tyckte mig se i trailern inför nästa avsnitt att han faktiskt var ensam på gården. Konstigt.

Sven-Arne, det känns som att han är värd lyckan med sin Carola. Tårarna rann för de också kan jag lova!

Jahapp, här fick ni min djupanalys av årets säsong. Jag fick MVG i psykologi A och B på gymnasiet - så ta mina ord på allvar.