emsegumsan

Fy fan vad sorgligt. Sista helgen med galenskaper, tårar av skratt, kängor på Kalles... Gud vad jag älskar mina fina Pitevänner som har gjort de här tre åren så himla roliga. Denna helgen med bartömning på kåren på fredagen och Challengebesök igår var helt klar en värdig sista helg.

Jag har inte så värst mycket bilder, men jag bjuder på de jag har.

Det var ett bra tag sedan jag gjorde en två-dagars senast. Men nu när slutet för Pitelivet börjar ta sitt slut måste man köra all in. Gårdagens bartömning var galet rolig. Och kvällens Challengeröj har lika bra förutsättningar, med världens bästa folk i världens näst bästa stad.

Tempot är högt. Extremt högt.

Men då finns det bara en sak att göra 

- hålla humöret lika högt.

Det ordnar sig!

Jag har överträffat mig själv. Dels med min matlagning (för vilket bildbevis finns nedanför), men även min förmåga att tåla och hantera stress.

Jag har ju innan bloggat om att jag haft så mycket i huvudet nu de senaste dagarna. Med att pussla ihop jobb med examensarbete, hinna städa lägenheten innan sommaren, göra färdigt rester och så vidare. Så i dag tog jag tag i det. Och lösningen blev faktiskt bättre än vad jag hoppades på. Inte optimal, men okej. 

Så det är med lite lättare axlar jag spenderar söndagskvällen hos fröken Kervefelt som bjuder på ett extraordinärt fika. Men först - till färgfrisören Julia!


Nudelsallad med thaikycklingbullar (smaksatta med lime, spiskummin och curry)

Som jag lovade. Bilder från en dunderkväll! Det var grillning på Bäckis som gällde, och det var lika gott, roligt och livsfarligt som det låter. Vi hoppade upp till plan fyra och bänkade oss och njöt av delikatesserna.

Jag grillade egenmarinerad fläskkarré och färska champinjoner. Till det åt jag en god sallad och fetacréme med soltorkade tomater. När klockan började närma sig 23:00 och de andra gjorde sig i ordning för ett Challengebesök traskade jag ner till mig där en supergosig Rocky väntade. 

Jag hade börjat få tillbaka lite av utslagen (förhoppningsvis på grund av värmen) så jag var ändå lite för nojig för att vara på festhumör. Men annars var det en kanonkväll. Tack Anna, Brynte, Dennis, VD och Sandra för många skratt!

Jag har så otroligt mycket i huvudet just nu. Allt jag ska hinna med och pussla ihop nu sista tiden bankar i huvudet. Jag jobbar varje dag fram till examen, ändå har jag två tider för oppositioner och måste slutföra C-uppsatsen efter dem. Men jag ångrar inte att jag tackade ja till att jobba, det är ju min dröm.

Jag har postat många klaginlägg nu på sistone och hoppas verkligen kunna ändra på det snart. Imorgon ska vi ha lite grillparty här på Bäckis, då kommer inlägg och bilder som vittnar om att jag ändå gör mitt bästa för att ha en härlig sista period i Piteå.


In genom näsan - ut genom munnen

Jag tänkte bara skriva ett kort inlägg för att lugna er om att jag inte hoppade i älven igår, utan bet ihop. Utslagen kommer och går lite, men jag har en misstanke om vad som kan ha orksakat dem - en hudsalva.

Den ska visserligen vara mild, det är en babysalva, men det var i samband med den allt bröt ut. Nu när jag nu tog lite av den började det klia. Så jag ska hålla mig borta från den och hoppas kunna arbeta imorgon. Så, jag är i allra högsta grad levande. Hudirritationen gör mig väldigt medveten om det.

Ja... Är väl ganska trött på alla mina motgångar nu. Tänker fortsätta att vara en eremit (har redan hunnit avfärda en del pitebor) tills jag inte längre mår så pissapskit som jag gör. 

Men jag försöker tänka positivt. I mitt senaste inlägg var jag glad. Jag mådde bra och hade en ljus framtidstro. Även om kortisontabletterna tar bort all livslust, och lämnar efter sig en bitter smak av depression, ska jag ta mig igenom den här ruttna perioden. 

Jag börjar nästan bli van.

Jag tycker att det känns så skönt att faktiskt inte ha panikbråttom på morgonen, och vill illustrera detta genom att blogga klockan 07:00. Jag ska jobba på TV4 idag, något jag verkligen längtat efter.

När jag är så här taggad gäller det för er att hålla koll på nyhetssändningen, för då är det kvalitet som visas i rutan. Hoppas att ni också får en fin dag :)

Jag är lite speedad av den där cappuccinon jag tog på Nodo, jag glömde bort att det inte funkar bra tillsammans med min sömn. Men vad värt det var. Jag, Anna, Dennis, Tina och Brynte satt och myste, skrattade och skvallrade. Och då gick det upp för mig precis hur sorgligt det är att tiden här snart är slut.

Om två veckor går vi alla skilda vägar och dessa tre år, livet vi byggt upp här, raseras under en enda dag. Jag har upplevt så mycket roligt, galet, mysigt, viktigt, underbart och massa massa mer här. Jag vill i förväg tacka de som står mitt hjärta närmast här i Piteå. Jag behöver inte nämna några namn. Ni vet vilka ni är.

Jag måste verkligen ha någon fiende någonstans i världen som sitter och önskar all världens skit på mig. I lördags medan jag fixade i ordning mig inför schlagerfesten hos Dennis började jag få massa utslag. De gav inte med sig, utan blev värre och värre. När kvällen var över var hela armerna täckta med små röda prickar.

När jag sedan vaknade i går var hela armarna, magen, armarna, ryggen, fötterna och lite av ansiktet täckt av dessa utslag. Men jag tänkte att det går över och arbetade tappert vidare med min C-uppsats. När jag nästan var färdig fick jag nog och ringde jourcentralen. Där fick jag rådet att genast åka in till akuten.

Jag behövde bara vänta i en kvart, Piteå har ju kortast väntetider i Sverige. Och läkaren var trevlig, gav mig 12 kortisontabletter, två anihistamintabletter och stal lite blod. Det visade sig att min sänka i blodet hade höjts till 20 (10 är normalt), vilket innebär att jag har en infektion i kroppen. Jag fick stanna kvar en stund för att se om det gjorde verkan.

Då det inte gjorde det bad han mig att sova över på akuten, men aldrig att jag skulle göra det.
1: För Rockys skull
2: För alla döda andars skull

Jag kan till allas lättnad meddela att jag är mycket bättre idag. Men jag ska inte jobba imorgon ändå, läkaren ordinerade vila. 

Så här nasty såg det ut alldeles innan jag åkte till akuten.

Ja, vi får väl ändå tacka Tyskland och Düsseldorf för igår. Även om deras underhållning och "vykort" var blätråkiga, så var det en fin show. Och kvällen hos Dennis var desto roligare, framför allt när det gick så bra för Sverige. Jag är stolt över Saade, han gjorde ett grymt bra jobb igår (förutom engelskan, och: "I have to go to the toilet..."). 

Det var bara synd att de flesta gick hem efter tävlingen. Men det är nog bra egentligen, för då kom jag hem i god tid och hade inte lika stora problem med att gå upp som om vi skulle ha gått till Kalles (vilket var Dennis idé). Den här dagen är nämligen vikt åt C-uppsats.

Ugnsstekt kycklingfilé med en créme gjord av turkisk yoghurt, smulad fetaost, basilika, vitlök och soltorkade tomater. Jag rekommenderar starkt.

Nu är jag på banan igen. I och för sig många banor (C-uppsats, arbete, GI...) men nu syftar jag på bloggbanan. Jag var otroligt passiv ett tag, men nu känner jag verkligen lust igen.

Jag blir så glad över att folk blir så inspirerade av min nyfunna motivation till en hälsosammare livsstil, så jag lägger upp ännu en bild på nyttigheter som smakar himmelskt gott. Efter att Brynte smakade på den här rätten idag, drog hon till affären och köpte snälla livsmedel.

Kom igen nu, alla. Det är roligt, gott och givande att leva sunt!

Här sitter jag med ett leende på läpparna. Jag hade rätt i att dagens påstådda olycksdag blev en bra en. Jag har myst en stund med Brynte idag och spöat henne i kortspel.

Sedan spenderade jag kvällen i lyx. Bland annat i och med suverän mat, men framför allt ett extraordinärt sällskap. Jag och Sofia lagade helstekt ädelostfylld fläskfilé med rostade rotfrukter, limecréme och sallad med fetaost och soltorkade tomater. Till dessert avnjöt vi en lyckad chokladmousse i GI:s tecken.

Vi tittade på Dear John, en helt okej kärleksfilm som dock kändes lite seg på sina ställen. Men eftersom Amanda Seyfried är så otroligt vacker, ligger betyget rätt högt på vår skala. Många skratt och skojigheter ikväll. Jag bjuder på lite bilder :)

Anna var över hos mig ikväll. Och det var en himla tur, för annars hade mitt nagelbitande sargat mina stackars fingrar. Nu skulle vi få veta om Sverige skulle få tävla i Eurovision i år. Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med Saades insats, och det var längesen jag kände att vi hade ett bra bidrag.

Det var spännande att vi blev uppropade sist. Jag trodde att det skulle bli en repris från förra året - katastrof. Men icket. Det var med jubel och lyckotårar (dem stod Anna för) som vi kramades och hoppade av glädje när det gick upp för oss att den sista flaggan var blå-gul.

Innan denna gastkramande stund bjöd jag Anna på GI-middag: Kikärtsbiffar med limecréme och en lyxsallad med fetaost och soltorkade tomater. Jag som inte har provat denna rätt innan blev glatt överraskad. Tydligen Anna också, som lämnade en barskrapad tallrik efter sig. 

På lördag smäller det - Heja Schweden där i Düsseldorf!


En bild på en halvuppäten tallrik känns väl inte så läckert, men det är den enda bilden av GI-delikatessen.

Det behöver inte vara jobbigt att gå på GI. Recept finns om ni vill vara lika nyttiga - och äta lika gott som jag.

Idag var jag fullkomligt rosenrasande. Jag hade storhandlat på Coop och fyllt två papperskassar till hälften med varor. När jag lyfter upp påsarna och börjar promenera hemåt tänker jag: Snälla håll nu påsjävlar.

Jag har nämligen innan varit med om dåliga papperskassar på Coop två gånger tidigare. Och nu var det tredje gången gillt. Innan jag ens hinner uppfatta vad som händer känner jag ena påsen rycka till och jag ser en burk soltorkade tomater rulla nedför gatan. Min burk.

När jag med väldigt arga steg går fram till personalen och bestämt förklarar hur värdelösa deras påsar är och att jag just nu har varor för ungefär 300 kronor liggandes ute på gatan säger de: Men det är ingen fara - du kan ta en ny påse. Ny påse?! Det spelar ju ingen roll, den kommer ju också gå sönder!

Jag ringde Anna, och den ängeln kom med cykeln och hjälpte mig hem med sakerna. När jag sedan ringde till chefen och krävde ersättning för mitt lidande kunde han skrapa ihop värdecheckar för 50 kronor...

Slutet gott - allting gott. Men jag tar fanimej med mig en ICA-påse när jag ska handla upp den där värdechecken...

Jag har fått den rutiga Hälsokokboken av mamma och pappa och har bläddrat lite i den. Och jag har fått någon motivationskick. Jag har satt upp en GI-meny för veckan och är beredd att ta promenader, joggingturer och allt sånt man ska göra för att få beröm. 

Så om ni går på stan framöver och tycker er få syn på Pamela Anderson, fråga er själva då: Vad gör hon på studentområdet i Piteå?

Jag tycker inte att det är mer än rätt att jag åkte på en förkylning i helgen. Det var längesen jag var sjuk och jag har skonats under mina mest kritiska perioder med jobb och C-uppsatsande.

Så det var med gott mod jag tog emot bacillerna och försökte ha en härlig helg ändå. Vilket jag lyckades med bravur (eller mina fina vänner gjorde det mesta jobbet). I fredags blev jag bjuden på middag hos Anna. När jag fick höra att det blev Ceasarsallad sjönk mina axlar en aning. 

Men sedan höjdes de i raketfart. Anna har lyckats omvända mig totalt med sin dundersallad, och nu går jag runt och planerar min kommande salladsvecka. Halleluja, Anna. Jag är numera din tolfte lärjunge. Och i lördags var jag tveksam på om jag skulle orka myskvällen på Ankars med Sofia & Simon. 

Men aldrig att jag skulle missa en grillmiddag. Och det var så värt det. Entricot, fläskfilé, majskolvar, baconlindade sparrisar, pommes frites, bearnaisesås och en gudomlig sallad. Matorgie, som André skulle uttrycka sig. Sedan fick jag bevittna deras magiska resa till Bali och senare avnjuta City of Angels (sådär film...) och Trassel (Grym film!). 

Allt detta till en box med rött. Bring it on förkylning. Inget kan få ner mitt humör efter denna lysande helg.

Blogg.se strulade med bilduppladdningen ikväll. Därför kan jag inte presentera de smaskiga tallrikarna med det som säger mer än tusen ord. Inte nu i alla fall, men jag ger inte upp. Kolla med jämna mellanrum imorgon, så kommer de att finnas där. Jag förstår att det är svårt att vänta på något så roligt... ;)

Eller, jo det gör det. I min "karriär" som videoreporter i alla fall. Jag är jätteglad över att få jobba hela veckan på TV4, men inte lika glad över att vara tvungen att lägga C-arbetet på hyllan. Arbetet skulle egentligen vara inne på fredag, men jag fick hoppa över till den sena gruppen som har deadline nästa vecka. 

Jag har genomfört mina fokusgruppsintervjuer och är väldigt nöjd med dem. Så det jag ska göra är att analysera mitt resultat och fila på min litterära del. Min handledare var då positiv i måndags, så jag håller huvudet kallt - jobbar järnet på min reportervecka och skriver så tangentbordet glöder nästa vecka. 

Jag hade en grymt rolig helg förresten, på fredagen var jag på after work på Olivers med redaktionen, hur mysigt som helst! På lördagen (Valborg) festades det på Ankars, det kändes nästan som under Nolle-P igen. Och i helgen blir det mys (bjuden på middag!) på fredag hos Anna och på lördag blir det skojmysskvallerläskig kväll med Sofia och Simon.

Jo, det går bra. Väldigt bra.