"Nu jävlar Anna!"
Jag pratar ofta i sömnen, och kan även gå runt när jag är på det humöret. Jag har exempelvis satt mig upp i sängen och skällt på Sandra i sömnen när hon sov över här. Jag har också plockat ner en plansch och kraschat en tavla. Och jag var på strögarhumör även inatt.
Jag vaknade av att jag ropade skithögt och argt "Nu jävlar Anna! Fan ta dig!". Jag stod en stund och funderade, för jag förstod inte varför jag stod i min säng och vispade vilt med armarna. Men jag kommer ihåg exakt vad jag drömde.
Det var Anna, Dennis och Annas lillasyrra Lisa. De var hemma hos mig och hade fått reda på att jag hatade en kändis (kommer inte ihåg vilken) och så ville de, för att jävlas, sätta upp den i mitt tak ovanför sängen. Men då var de tvungna att riva ner de andra, Persbrandt och massa fler.
De råkade i alla fall riva dem i kanterna, varpå jag blev skitförbannad och sprang och började slå dem. Det slutade med att min tegelsten till bok (av Stephen King) gick itu. Jag stod och bråkade med Lisa, och duckade när hon kastade glasflaskor på mig.
Jag var tvungen att dela med mig att drömmen, för den kändes så sjukt konstig. Jag var verkligen skitförbannad och det var krig! Jag var så arg att jag grät i sömnen. Min Persbrandtplansch gick ju sönder! Så, Anna, ska vi göra fred? Friends!
Jag ska vara så storartad att jag sluter fred med dig, och jag lovar att inte hemsöka dina drömmar i natt ;)
Om du inte river ner mina planscher är du mycket välkommen att hemsöka dem ;)